smålänning i norr säger: Jesus dog och uppstod för dig och mig 1Mos2-3,Jes53,Matt25-28,Ef1,Apg26:19-20
Skriv Skriv här Skriv i megafonen

Forum > Kärlek och relationer > Diskussion

Anonym
Skapat 2021-03-08 av Anonym.
Relationsstatus: ensam
Ensam. Så sorgligt det ordet låter. Ödsligt. Ekande tomt.

Är det möjligt att leva ett rikt liv och känna sig lycklig när man är ensam?

Fokus är på tvåsamheten och parrelationer. Här (givetvis) och i kyrkorna.
Det kan bli en sorg och stress när man inte hittar någon. Folk undrar och frågar. Man kan känna sig oduglig och övergiven.
Det startas hjälpforum. Där man ska få tips och råd om hur man ska ändra på saker. Förändra sig. Man ska göra sig attraktiv för att få napp. För att slippa förbli ensam. Stressen kan om möjligt då bli ännu större. Och sorgen också om man då inte heller hittar någon.

Jag har en bok hemma som heter "Salig singel". Skriven av Camerin Courtney.
På baksidan står det bland annat:

Camerin Courtney brottas med att leva som kristen singeltjej i ett parfixerat samhälle och i en kyrka som är så faniljeorienterad att singlarna ibland känner sig utanför. Med humor, allvar och en uppriktig önskan att finna Guds vilja funderar hon över hur man gör det bästa av livet i en trasig värld och hur man skapar ett positivt singelliv.

Författaren är redaktör på "Today's Christian Women" och singelkrönikör på www.christianitytoday.com.

Att hitta någon kan bli en stämpel på att man duger. Och den känslan behöver tvättas bort.

Finns det positiv ensamhet?
Vad är fördelarna med att vara singel?
Hur vet vi att vi duger även fast vi är ensamma?

Svar på inlägg

Anonym
#1. Publicerat 2021-03-08 av Anonym
I den andra diskussionstråden, om trygghet, berättar jag om en vän som aldrig oroar sig för saker.
Han har en fru. Som nästan är hans motsats. Gillar att ha öppet hus, en öppen dörr för folk. Sällskaplig som få. Mycket pratsam. Oroar sig ofta.
Hon tycker att hennes man är alldeles för självständig. För oberoende av sin fru. Han drar sig undan in i sin kammare. Han behöver det. Hans relation med Gud behöver det. Hans jobb har också behövt det.

Paulus skriver om att han önskar att församlingen i Korinthos ska vara fria från bekymmer:

Den som är ogift är angelägen om det som tillhör Herren, hur han ska behaga Herren. Men den som är gift är angelägen om det som tillhör världen, hur han ska behaga sin hustru.

Det kan bli svårt att kombinera båda angelägenheterna.
En man kanske tänker, innan giftermålet, att han inget högre vill än behaga sin hustru.
Mannen kanske tänker, efter giftermålet, att det var en svår uppgift. Nästan omöjlig.

Omsorgen från Paulus kommer nog genom både livserfarenhet och önskan. Han har sett problemen. Han ser tiden. Han vill deras bästa på alla områden.

I en modern tid och bok hade det nog stått att det är bäst att vara singel.
Har ni tänkt på värdeladdningen i ordet singel?
Jämför med värdet i ordet ensam. Alone.
Någon som är singel är liksom tillgänglig. Ordet låter piggare, roligare. Positivt. Någon som bara väntar på att stadga sig, öppen för förslag.
Ensam. Ensamstående. Alone. Värdet talar om någon som lämnats ensam. Inte valt det själv. Singel väljer man, men inte att vara ensam.
Ändå kommer rådet av omsorg, från Paulus: var helst ensam.

Det är kanske inte framgångsrikt att promota ensamhet på en dejtingsida. Och citera bibelställen som inte passar in.
Men det behövs ändå.
Stressen och pressen kan leda till att människor blir olyckliga.

Några råd till de som känner att de inte duger:

Du är skapad underbar. Med de gåvor som du har fått. Och ännu fler kan du få. Utveckla dem. Lev i dem. Tacka för dem.

Du behöver inte jaga efter någon. Tänk istället att du väljer själv. Du har alltid val. Även att låta bli och att välja bort. Man är inte övergiven för att man är ensam.

Använd tid, ork och energi till det som ligger på hjärtat. Att inte bara finnas tillgänglig som en singel, utan för Gud och för vänner, kollegor, grannar, församling, hjälpbehövande.

Om någon dyker upp som ställer krav som ska förändra dig, eller som får dig att känna att du inte duger eller är tillräcklig på olika sätt, så tänk på rådet som Paulus ger. Och på att du har val. Egna val. Även möjligheter att välja bort och tacka nej.
Anonym
#2. Publicerat 2021-03-08 av Anonym
Försök att göra ett värdebyte av ordet ensam.
Det är nästan laddat med misslyckande och skam idag.
I Bibeln finns inte den negativa betydelsen av att leva som ensamstående, med betydelsen ogift. Det räknas istället upp fördelar. Man kan leva som ensam men ändå ha gemenskap och sällskap.
MrIroni
#3. Publicerat 2021-03-08 av MrIroni
Vad fina tankar du har

Allt förändras i vad man tänker om ord och dess innebörd.
Nu är jag själv, singel, med två barn.
Ibland är jag ensam utan att ha någon att ringa/prata med.
De två sakerna behöver ju inte vara synonyma.

Så just ensamhet kan ju även kännas där man har fullt av vänner omkring sig, om de inte lyssnar.
Ibland så är man själv och trivs med det. Gör saker för sitt egna mående. Och inte alls känner sig ensam. Jag har tid istället till de som vill komma och hälsa på. Det kanske jag inte har om jag är i en tvåsamhet...
Anonym
#4. Publicerat 2021-03-09 av Anonym
Tack för ditt svar och för rosen! Som gör att jag känner mig mindre ensam här. Fast jag är mitt bland folk och det är många som verkar läsa i forumet.
För så kan det vara. Att bli sedd är att på något sätt veta att man finns i någons tankar, inte att man blir sedd med fysiska ögon. Och blir man sedd, i tankarna, så känner man sig mindre ensam. Jag kan känna mig mindre ensam om jag vet att till exempel min dotter tänker på mig, fast vi inte ses. Samma sak med Gud. Även om jag inte känner något speciellt eller ser något speciellt så ser han mig och tänker på mig, och det gör mig mindre ensam. Ensam hemma så är jag inte övergiven. Men jag kan känna mig övergiven i folkmassor, för ingen tänker på mig utan möjligtvis bara tittar på mig. Mycket tittande utan reaktioner kan öka känslan av utanförskapet och att vara övergiven. Det här var exempel och jag menar inte en önskan om att vara i andras centrum utan att bli skänkt en tanke av omsorg.

Jag lägger märke till att du skriver ordet "själv", när du berättar om den positiva ensamheten.
Att vara själv. Ordet är laddat med en skön känsla av avkoppling och egenvård. Självvald stund eller period. Ofta med mål och mening, om än det bara är vilan som är det.
Att vara själv och bo själv låter självständigt. Som en styrka. Att klara av något själv kan låta som en bragd. Att göra samma sak ensam låter mer övergivet och svårt.

Hon som har skrivit boken, Camerin, kände sig ibland som ensammast i världen. Otaliga parmiddagar utan egen partner kan bli som påminnelser om att andra duger och är älskade men inte man själv. Vänner och bekanta gifter sig och skaffar barn på löpande band. Hon kunde få frågan:
Och hur kommer det sig att du inte är gift än?

Frågan är bäddad för känslan av misslyckande. Vilka skäl man än försöker komma med.
Minns när jag som nyfrälst nästan enbart umgicks med troende gifta par som var lite äldre än mig. De tyckte uppriktigt synd om mig. Att ömka någon som är ensamstående förstärker nog bara känslan av att man inte duger och att något är fel. De bad för en kommande man åt mig. Utan att jag önskat det själv då.

Sverige är kanske det land som har flest ensamboende människor. Flest singlar som lever i obundna relationer. (Kanske även flest särbos?) För i ordet obunden finns nog förklaringen. Man vill vara själv. I den självvalda ensamheten men med singellivets gemenskap. Ha friheten att välja allt som man önskar, utan förpliktelser och band. Det kan bli en annan slags bundenhet. Rädslan för att komma för nära. Rädslan att bli övergiven av en partner. Rädslan att måla in sig i ett hörn och få ett tråkigt liv. För är det något som jag tror att människan vill fly ifrån så är det tråkigheten. Den jämna strävan. De slitigt dagarna. Inte uppfyllan av en näst intill perfekt önskepartner att göra allt roligt med i ett redan perfekt liv.
snömannen
#5. Publicerat 2021-03-09 av snömannen
Bra skrivet!

Bra och lyfta denna fråga, känner igen tankarna du lyfter upp, tror de är många av oss som gör de!
Anonym
#6. Publicerat 2021-03-09 av Anonym
Tack för det du skriver! Ja, jag tror också att man kan känna igen sig.

Har du några tankar om fördelar som kan finnas när man är ensamstående/ogift?
Och hur man kan få bort tankarna och känslan av att inte duga.
Ferguson
#7. Publicerat 2021-03-09 av Ferguson
Det finns en psalm som är en bön skriven av en betryckt som försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför Gud. Det han skriver om är bland annat ensamhet;

"Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner. 8Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket" Ps 102: 7-8

Psalm 102 är en messiansk psalm men vem som skrev den vet ingen men att det är Herren som höll i pennan genom den han inspirerade vet vi ju. När vi får ta del av Herrens betryck och upplevelse av att vara nära död vilket försmäkta betyder och att han utgjuter sitt bekymmer inför Gud inspirerar mig att göra det samma när ensamheten trycker på.

https://ftc.co/resource-library/blog-entries/how-to-be-lonely-to-the-glory-of-god/

För den som inte vill läsa allt här är slutklämmen;

"The gospel, after all, is not the good news that if you believe in Jesus, you will be spared from loneliness. Loneliness discriminates against nobody. You can rip Psalm 102 out the Scriptures and sand down the edges of the cross if you wish to believe that nonsense. The gospel is better. It is the good news that if you believe in Jesus, then Christ will be present with you in your loneliness."

ps Det finns inga pelikaner i öknen! Ordet för peilikan är "kaavat" religiöst oren fågel.
snömannen
#8. Publicerat 2021-03-09 av snömannen
bIbland ser jag bara de jag inte har! Glömmer de jag har! Just nu i skrivandets stund kommer jag på en egen bön jag ska be för min egen del. Lär mig Gud att se de jag har, inte bara se de jag inte har. Så lätt att man sätter fokus på dom saker man inte har så man missar faktiskt de man har. Att man lär sig att ta vara på dom fördelarna de kan vara att va ensam. Men de är inte lätt när saknaden efter någon kan göra så ont, den smärtan känner vi nog alla igen. Och de kanske blir en livslång resa att lära sig att leva med den. Men sedan är de lätt att hamna i självömkans träsk, och de blir aldrig bra. Man kan oxå vara ensam i ett förhållande, känna sig missförståd, oduglig, misslyckad på ett eller annat sätt. Lätt att tänka som singel, bara jag hittar någon så blir de bra! Så har säkert jag tänkt ibland, och fler med mig, men så enkellt är de inte.

Vi lever i ett samhälle, där trycket är så stort, man ska va så lyckad på alla punkter i livet.. Brukar försöka varje dag att sätta fokus på vad är medningen med livet. För mig är meningen att få leva nära Jesus, relation med honom, sätta mitt hopp till honom att han är också min hjälpare och räddare genom livet, och evigheten som kommer sedan, eller hur man ska säga. Då blir mina små sorger lite mindre, men visst gör livet ont emellanåt. Men försöker att inte gämföra mig med andra, men de är inte lätt. Visst kan man ibland få ett stygn i hjärtat när man går på Ica, ser lyckliga par som handlar o planerar helgen i hop, själv går man med sin lilla korg, med en korvbit o 1 liter mjölk typ! ;-)
Anonym
#9. Publicerat 2021-03-10 av Anonym
Tack för era kloka svar, som ger mycket att tänka på. Och det behöver vi nog alla.

En pelikan i öknen och en uggla bland ruiner. En sjöfågel i öknen har kommit helt vilse. Ensamheten i öknen, utan flock och utan fisk att äta, helt utan naturlig miljö och gemenskap låter som ett stort lidande. En uggla bland ruiner likaså. Bland ruiner finns bara det övergivna. Det som är lämnat. Ingen skog och ingen mat. Inga fler ugglor.

När jag är i en kyrka, även om jag går dit själv och inte känner någon, så kan jag tänka: här är mina kära syskon. Vi har någonting stort tillsammans. En gemenskap som inte finns med andra. Inte fysiskt utan andligt. Andligt är vi inte pelikaner och ugglor som kommit fel utan istället rätt. Men fysiskt kan vi bo på olika håll. Själsligen känner vi kanske inte varandra men andligen gör vi det. Även om ingen skulle prata med mig så har vi gemenskap. Men vi behöver ändå få bli sedda. Människan behöver det.

Tänker på fördelarna med att vara ensam och ensamstående.
När andra säger: Jag måste hem. Så måste inte jag hem.
När andra känner att de inte orkar eller vill det partnern vill, så kan jag ändå få göra det jag orkar och vill och slippa göra det jag inte orkar och inte vill. När andra oroar sig för en partners reaktion, behöver jag inte oroa mig alls. När andra längtar efter egentid och att få göra något utan att bli avbruten eller bli tvungen att sluta, så kan jag göra något hur länge jag vill. När andra måste leva upp till en partners förväntningar, har jag ingen press alls.
När andra ger upp sina hobbys för familjens skull, kan jag utöva hobbys när jag vill. När andra ber varandra om lov om de vill använda pengarna till något, kan jag ge till vad jag vill och köpa vad jag vill. Jag somnar när jag vill och behöver. Jag får läsa när jag vill och behöver. Jag träffar den jag vill och behöver. Jag skjuter upp disken om jag vill göra något annat. Jag kan åka vart och när jag vill och komma hem om en vecka. Jag kan laga konstig mat som jag älskar. Lyssna på musik som ingen annan står ut med. Slippa lyssna på musik som jag själv inte står ut med. Kan gå i morgonrock fram till lunch. Kan låta håret stå på ända och huden vila från smink. Kan sitta i timmar och prata med en släkting i telefonen. Får sitta på ett café och pimpla kaffe en halv dag om jag vill. Jag kan länge få fundera igenom saker i tystnad och stillhet. Och jag kan improvisera och vara spontan i beslut.

Några vardagsexempel som jag är tacksam för. Ensamhet, med rätt värde i ordet, är inte så tokigt ibland.
Det handlar inte om en slags egoism utan det handlar om att få tillåtelsen att inte behöva pressa sig och att kunna få lyssna på vad sin själ och kropp behöver. Det kanske handlar om en frihet ifrån någonting, istället för en allmän frihet i allt.
Det är en välsignelse att vara gift med en själsfrände, men också en välsignelse att vara ogift.
Anonym
#10. Publicerat 2021-03-10 av Anonym
Tack för era kloka svar, som ger mycket att tänka på. Och det behöver vi nog alla.

En pelikan i öknen och en uggla bland ruiner. En sjöfågel i öknen har kommit helt vilse. Ensamheten i öknen, utan flock och utan fisk att äta, helt utan naturlig miljö och gemenskap låter som ett stort lidande. En uggla bland ruiner likaså. Bland ruiner finns bara det övergivna. Det som är lämnat. Ingen skog och ingen mat. Inga fler ugglor.

När jag är i en kyrka, även om jag går dit själv och inte känner någon, så kan jag tänka: här är mina kära syskon. Vi har någonting stort tillsammans. En gemenskap som inte finns med andra. Inte fysiskt utan andligt. Andligt är vi inte pelikaner och ugglor som kommit fel utan istället rätt. Men fysiskt kan vi bo på olika håll. Själsligen känner vi kanske inte varandra men andligen gör vi det. Även om ingen skulle prata med mig så har vi gemenskap. Men vi behöver ändå få bli sedda. Människan behöver det.

Tänker på fördelarna med att vara ensam och ensamstående.
När andra säger: Jag måste hem. Så måste inte jag hem.
När andra känner att de inte orkar eller vill det partnern vill, så kan jag ändå få göra det jag orkar och vill och slippa göra det jag inte orkar och inte vill. När andra oroar sig för en partners reaktion, behöver jag inte oroa mig alls. När andra längtar efter egentid och att få göra något utan att bli avbruten eller bli tvungen att sluta, så kan jag göra något hur länge jag vill. När andra måste leva upp till en partners förväntningar, har jag ingen press alls.
När andra ger upp sina hobbys för familjens skull, kan jag utöva hobbys när jag vill. När andra ber varandra om lov om de vill använda pengarna till något, kan jag ge till vad jag vill och köpa vad jag vill. Jag somnar när jag vill och behöver. Jag får läsa när jag vill och behöver. Jag träffar den jag vill och behöver. Jag skjuter upp disken om jag vill göra något annat. Jag kan åka vart och när jag vill och komma hem om en vecka. Jag kan laga konstig mat som jag älskar. Lyssna på musik som ingen annan står ut med. Slippa lyssna på musik som jag själv inte står ut med. Kan gå i morgonrock fram till lunch. Kan låta håret stå på ända och huden vila från smink. Kan sitta i timmar och prata med en släkting i telefonen. Får sitta på ett café och pimpla kaffe en halv dag om jag vill. Jag kan länge få fundera igenom saker i tystnad och stillhet. Och jag kan improvisera och vara spontan i beslut.

Några vardagsexempel som jag är tacksam för. Ensamhet, med rätt värde i ordet, är inte så tokigt ibland.
Det handlar inte om en slags egoism utan det handlar om att få tillåtelsen att inte behöva pressa sig och att kunna få lyssna på vad sin själ och kropp behöver. Det kanske handlar om en frihet ifrån någonting, istället för en allmän frihet i allt.
Det är en välsignelse att vara gift med en själsfrände, men också en välsignelse att vara ogift.
Om alla här på kd läser det du nu skriver kommer
smålänning i norr säger: Jesus dog och uppstod för dig och mig 1Mos2-3,Jes53,Matt25-28,Ef1,Apg26:19-20
Skriv Skriv här Skriv i megafonen