snömannen säger: Godmorgon alla är där ute på Kd, får önska en trevlig dag till er! :)
Skriv Skriv här Skriv i megafonen

Forum > Religion och tro > Diskussion

Anonym
Skapat 2021-03-02 av Anonym.
Trygghet
Tänkte att det här kunde bli en tråd med vittnesbörd och bibelord om den trygghet vi har i Gud.
Det finns så mycket rädsla i världen. Så mycket ångest och oro.

Jag kan börja.
När jag till exempel har läst om allt farligt som sker i världen. Det som skrivs på sociala medier och sägs i TV. Det man pratar om. Då kan ångesten och rädslan liksom komma krypande. Jag vänder mig då, i min själs nöd, i bön till Herren. Och med en förundran (fortfarande) så kommer Herrens frid på ett påtagligt sätt. Oftast direkt. Och jag känner att ingenting annat kan vara starkare än den kärleken och tryggheten som jag (och vi alla) har fått, i Herren. Vi behöver inte frukta det som pågår ute i världen. Det är våra sinnen som är inkörningsporten till de jobbiga känslorna, och kanske behöver vi lära oss att tidigare känna igen de signaler som den påverkan ger. När rädslan på nytt försöker få grepp om oss och dra bort mattan under fötterna.

Det finns så många löften om tryggheten i Bibeln.
Och jag vore glad och tacksam om vi kunde dela med oss av vittnesbörd och bibelord. I en tid som denna. När så mycket som skrämmer cirkulerar.

Svar på inlägg

Anonym
#1. Publicerat 2021-03-02 av Anonym
Likaså så får ni gärna lyfta den trygghet vi har i frälsningen från Jesus. Den tas inte ifrån oss hur som helst. I Gud är vi trygga, även här och nu på jorden. Trots att vi omringas av olika slags otrygghet. Själen är fast förankrad innanför förlåten, som det står att vi ska ha.
Anonym
#2. Publicerat 2021-03-02 av Anonym
Den som sitter under den Högstes beskydd
och vilar under den Allsmäktiges skugga
han säger till Herren:
"Min tillflykt och min borg
min Gud som jag litar på."

Psalm 91

Lita på Herren. I tider av framgång. I tider av svårigheter.
När allt känns gott. När rädsla kommer.

Att vila under den Allsmäktiges skugga är allt vi behöver.

Om den Allsmäktige är vår tillflykt, så tar vi vår tillflykt till Gud. Från någonting. Vi flyr från någonting, för att kunna ha en tillflykt till någonting. Till Gud.
En borg är en säker fästning. En fästning står pall mot det som vi flyr ifrån. Därför kan vi vila, under Guds skugga.
Anonym
#3. Publicerat 2021-03-03 av Anonym
Vi behöver tryggheten så väl i våra liv. Och Gud vill ge oss den.

Herren är min herde
mig ska inget fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten
där jag finner ro.

Psalm 23

Inget ska fattas oss. Ett osannolikt löfte, med världens mått mätt. Det finns ett ställe där ingenting fattas. 1 enda ställe. Hos Herren, för den som vilar under hans skugga.
Han låter oss vila på gröna ängar. Han tillåter oss det. Han ser till att vi får göra det.
Han för oss till vatten, där vi finner ro. En aktiv handling av Gud. Och han för oss bort från oron och fruktan.
Vid vattnet får vi ro. Vi blir till och med ledda dit. Vi behöver inte leta och undra.

Fortsättningen:

Han ger liv åt min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
Även om jag vandrar
i dödsskuggans dal
fruktar jag inget ont,
för du är med mig.
Din käpp och stav
de tröstar mig.
Du dukar för mig ett bord
i mina ovänners åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över.
Ja, godhet och nåd ska följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag ska bo i Herrems hus
för alltid.

Den bönen är välanvänd. Av mig och av många. Den som har gått i dödsskuggans dal vill gärna be den. Och den fungerar. Bönen ger själen ro.
Den kraftigare käppen var ett skydd mot vilda djur. Staven ett stöd på vandringen. Guds käpp och stav tröstar på ett sätt som hjälper mot fruktan. I hela våra resterande liv ska godhet och nåd från Gud följa oss. På ett sätt som gör att vi slutar med att för evigt få bo hos Herren.
Anonym
#4. Publicerat 2021-03-03 av Anonym
Viktigt ämne! Jag bidrar med en (lite avkortad) text från min första bok, "Bergmans Bryderier". En betraktelse utifrån mitt starkaste möte med Herren sedan jag blev frälst, under rubriken: "Finns det ljus i varje mörker?"

"Min sjukdom […] har aldrig genererat en så svår hopplöshet att jag velat avsluta livet. Det gjorde däremot olyckan i höstas, trots att den i sig inte var särskilt allvarlig. Den orsakade en så svår kris att jag inte kunde se någon möjlig fortsättning på livet, och så dök tankarna på att avsluta det upp också i mitt sinne.

Men Jesus kom till mig i denna förtvivlade situation! Det är därför jag idag inte kan acceptera tanken att något skulle vara helt hopplöst. Efter tio dygn av ångest och fruktan och böner som bara var rop på hjälp, stod han plötsligt där intill mig. Och i samma ögonblick blev det stormpiskade hav som rasat i mitt inre totalt stilla och spegelblankt. Jag hörde mig själv viska: ”Nu är jag inte rädd längre.” Och i nästa andetag: ”Nu spelar det ingen roll om jag blir helad eller inte.”

Det där sista backade jag ifrån ganska omgående, med ett leende som jag är säker på att Gud delade. Men känslan just då var viktig, att mitt eget tillstånd faktiskt var helt betydelselöst så länge jag fick vara så nära Jesus som jag var då. Jag hade total sinnesro.

Jag tror att Jesus kan bota den mest hopplöst förstörda människokropp. Men det vanligaste undret, och det viktigaste, är just detta som sker på insidan i mötet med honom. När de omständigheter man befinner sig i plötsligt förlorar all betydelse. Jag såg honom inte den där kvällen, men jag kunde förnimma hans närvaro starkare än någonsin. En närvaro som i sig själv drev undan all rädsla och meningslöshet. Detta är något jag önskar att var och en fick uppleva som ännu inte gjort det. Eller som varit där men tappat bort det och blivit bitter. Det är aldrig för sent att vända om och börja gå mot ljuset igen, det ljus som jag alltså tror finns i varje mörker."
Anonym
#5. Publicerat 2021-03-03 av Anonym
Hm, det blev ett konstigt fel i ovanstående text. Jag ska försöka fixa det...
Anonym
#6. Publicerat 2021-03-03 av Anonym
Vilken viktig och berörande bok!

Hela ditt inlägg berör på djupet, och jag blir så tacksam. Både för det du så starkt vittnar om, och för vem Jesus är. Det är de personliga mötena med Jesus som förvandlar människor, på sätt som någon annan aldrig kan omintetgöra eller bortförklara. Mötena blir unika. Består för resten av livet. Och blir den grundtrygghet man bär med sig när svåra dagar kommer. Jesus kom. Jesus berörde. Jesus förvandlade.

När vi vågar sätta ord på både det svåra och på svaret, så kan vi visa på både det mänskliga och det övernaturliga. Vi blir ett levande vittnesbörd.
Våndan vänds genom ett mirakel till frid och trygghet. Och även tacksamhet över det största. Det högsta: Herren själv. Hans närvaro. Till och med sjukdom blir underställt.

Jesus säger:
Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Matteus 6:33-34

När man söker Guds närvaro och rike före allting annat så verkar allt annat falla på sin plats. Söker vi tryggheten någon annanstans så vänder vi liksom på det Jesus lovar. Vi kanske kämpar för stad, land och klot till den graden att vi söker tryggheten där istället. Och vi kanske kämpar för att aldrig någonsin få en plåga, medan Jesus talar om att plågan är dagligen. Personligen tror jag att Jesus talar om dagliga strävanden som hör till själva livet, relationer, arbeten osv. Och att de liksom hör till. Därför säger han att dagens bekymmer räcker. Vi ska inte addera kommande dagar till nuet. Om vi då inte tar ut förskott på kommande dagars problem utan fixerar våra ögon på nuet, så kan vi i nuet söka Guds rike och rättfärdighet. Ett perfekt recept och medicin mot åkommor.
Anonym
#7. Publicerat 2021-03-03 av Anonym
Vilken viktig och berörande bok!

Hela ditt inlägg berör på djupet, och jag blir så tacksam. Både för det du så starkt vittnar om, och för vem Jesus är. Det är de personliga mötena med Jesus som förvandlar människor, på sätt som någon annan aldrig kan omintetgöra eller bortförklara. Mötena blir unika. Består för resten av livet. Och blir den grundtrygghet man bär med sig när svåra dagar kommer. Jesus kom. Jesus berörde. Jesus förvandlade.

När vi vågar sätta ord på både det svåra och på svaret, så kan vi visa på både det mänskliga och det övernaturliga. Vi blir ett levande vittnesbörd.
Våndan vänds genom ett mirakel till frid och trygghet. Och även tacksamhet över det största. Det högsta: Herren själv. Hans närvaro. Till och med sjukdom blir underställt.

Jesus säger:
Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Matteus 6:33-34

När man söker Guds närvaro och rike före allting annat så verkar allt annat falla på sin plats. Söker vi tryggheten någon annanstans så vänder vi liksom på det Jesus lovar. Vi kanske kämpar för stad, land och klot till den graden att vi söker tryggheten där istället. Och vi kanske kämpar för att aldrig någonsin få en plåga, medan Jesus talar om att plågan är dagligen. Personligen tror jag att Jesus talar om dagliga strävanden som hör till själva livet, relationer, arbeten osv. Och att de liksom hör till. Därför säger han att dagens bekymmer räcker. Vi ska inte addera kommande dagar till nuet. Om vi då inte tar ut förskott på kommande dagars problem utan fixerar våra ögon på nuet, så kan vi i nuet söka Guds rike och rättfärdighet. Ett perfekt recept och medicin mot åkommor.
Precis! Gott att du också är där, i Herrens frid!
Anonym
#8. Publicerat 2021-03-04 av Anonym
Rubriken på detta Forum är trygghet. Berättar om en trygghet jag upplevde, en sen kväll i september, några år sedan. Jag hade varit på ett Bibelsamtal med en grupp kristna systrar och bröder, efter en liten andakt med nattvard. Jag hade cyklat dit vid 17.30, det var fortfarande ljust ute. När jag skulle cykla hem igen, vid ca 21.00, så hade det mörknat. Det var i slutet av september. Jag hade cykel lyse, men upptäckte att alla gatljus var släckta. Något hade blivit fel! Det var ca 6-7 km hem. Cyklade längs en gång/cykelväg. Det kändes olustigt, bara jag och en mörk cykelväg, längs en större bilväg.
Vad skulle jag göra, för att känna mig trygg? Jag bad samtidigt som jag cyklade, om beskydd. Fick då en "ingivelse", att sjunga olika psalmer jag kom ihåg. Jag sjöng högre och högre, samtidigt som jag cyklade. Plötsligt blev jag så glad, jag började skratta, sjöng vidare och tänkte, "Vad härligt att vara ute och cykla och samtidigt sjunga till Gud", Han gav mig en sådan glädje, tacksamhet och en visshet att jag var i Hans trygga händer. Strax var jag hemma och allt gick så bra. Blev så tacksam, efter den cykelturen.
Anonym
#9. Publicerat 2021-03-04 av Anonym
Vilket starkt vittnesbörd, Inga!
Om hur Gud fyller en troende med ledning, i en stund som gett oro och rädsla. Och leder genom lovprisning själen istället till glädje och frid. Frihet från fruktan, och förvissning om trygghet. Vilket härligt byte av känslor!
Gud kommer med hjälp, och blir tillflykten. Bön fungerar och tacksamheten blir så stor. Till Guds ära.

Psalm 34:

Jag sökte Herren
och han svarade mig,
han räddade mig
från allt som skrämde mig.

Herrens ängel vakar
runt dem som vördar honom,
och han befriar dem.
Smaka och se att Herren är god!
Salig är den som flyr till honom.
Anonym
#10. Publicerat 2021-03-04 av Anonym
Det finns också en trygghet för den som oroas och känner rädsla för att bli lämnad och ratad av Gud. Och för den som lyssnar och läser om faror som basuneras ut.
Det finns stor rädsla för att göra något som går emot Guds vilja, på sätt som gör att man förlorar frälsningen. Att ha begått ett misstag med förödande följder, utan att man menade eller ville det. Den rädslan kanske är en av de största bland troende.
Att bli lurad in i någonting.

Men då har vi Jesus ord om trygghet:

Och detta är Faderns vilja,
som har sänt mig,
att jag inte ska förlora
någon av alla som han har gett mig,
utan att jag ska uppväcka dem
på den yttersta dagen.

Johannes 6:39

Jesus talar om alla. Alla som Fadern ger honom. Var och en som tror.

Johannes 10:27-28:

Mina får hör min röst
och jag känner dem,
och de följer mig.
Och jag ger dem evigt liv,
och de ska aldrig någonsin förgås,
och ingen ska rycka dem ur min hand.

Jesus säger att ingen ska rycka oss ur hans hand. Om ingen ska det, så kan ingen det. Gud är Gud Allsmäktig. Allsmäktig är man bara om man har all makt. Annars är man bara mäktig.
Så vi får lita på tryggheten vi har fått. Och den grundar sig inte på något vi orkar eller klarar, utan på vad Gud klarar.
Tack och lov för den skillnaden.
För Gud är allting möjligt. Ur den tryggheten kommer den stora tacksamheten.
snömannen säger: Godmorgon alla är där ute på Kd, får önska en trevlig dag till er! :)
Skriv Skriv här Skriv i megafonen