Jag har hört många prediknaingar över den texten, men alla har missat en väldigt väsentlig poäng.
Jesus började med att säga till den lame: "Dina synder är förlåtna."
Något som föragade de skriftlärda i högsta grad.
De flesta tycks anse att Jesus började så, för att det var det viktigaste i sammanhanget.
Men det var mycket mer än så.
Jesus sa' det för att uppfylla en profetia!
Han fortsatte ju med: "Vilket är lättast att säga: dina synder är dig förlåtna, eller att säga: stå upp och gå?"
Ingetdera är lättare eller svårare än det andra.
Sedan:
Men för att ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så säger jag dig....:
"Stå upp och gå"
(Mina citat är inte helt korrekta, men ger textens innebörd.)
Hur som helst, hur kunde de veta att Han har den makten genom att säga så till den lame?
Svaret ligger i profetian.
Genom att säga just dessa två saker.
Förlåta synder och få lama att gå proklamerade Han att Han är Messias, profetians uppfyllelse.
De skriftlärda förstod den saken, men knappast de övriga åhörarna.
Jesus syftade på Jes. 33:22 - 35:6
...Herren är vår konung, Han frälsar oss
....också de lama skall då taga byte
....ty folket...har fått sin missgärning förlåten.
Och profeten forsätter:.....Då skall den lame hoppa som en hjort...
Det var alltså något oerhört Jesus yttrade i de meningarna.
Anledningen till att det var svårt att säga "Stå upp och gå" var helt enkelt att ingen annan än Messias kunde säga det.
Och detta var första gången Han proklamerade att Han är Messias.