Så. Kan vi alltså samlas utan tanke på smittspridning bara för att vi samlas i ett rent syfte och därmed vara förskonade från jordiska begränsningar? Var har vi fått det löftet? Jag kan radda upp massor av löften som inte har gällt den enskilde kristne i många fall. Min pappa dog på grund av en hjärtinfarkt när han var sjuttiosex och definitivt inte var beredd på att livet skulle sluta så tidigt trots alla löften. Varför var inte just han förskonad? Hade han en lucka i skyddet som blottades på grund av någon synd?
Så. En grupp samlas och inget händer. En Annan grupp samlas och flera blir smittade. Gjorde de fel och inte de andra? De kan ju inte ha samlats "rätt" eftersom de blev sjuka... Eller? Eller är det helt enkelt så att även vi måste vara ansvarsfulla i en tid som denna och även ta hänsyn till livets begränsningar?
Smittspridningen är trots allt ganska låg, så det finns inget, rent vetenskapligt som kan bekräfta att den grupp som slapp smittspridning vid sin sammankomst därmed kan slå sig för bröstet och ta det som bevis för Guds beskydd.
Jag har vänner som avlidit i Covid-19 som vare sig är direkt gamla eller varit oförsiktiga. Jag tror att Gud vill att vi ska vara visa. Och nej, jag tror definitivt inte att vi är befriade från att smitta varandra med covid-19 bara för att vi samlas i Jesu namn. Fast med min otro kanske just jag ska hålla mig borta...