Forum > Religion och tro > Diskussion

Man skall nog vara försiktig med att döma ut sådant. Det ligger inte i satans natur att göra gott. Som Jesus sa': Om satan kommer i strid med satan kan inte hans välde bestå.

Det finns så mycket som vi inte känner till. Stora delar av det vi har i vår vardag skulle ha betraktats som trolldom för några hundra år sedan. Rena vardagsföreteelser, som elektrisk belysning, bilar som kan gå utan en häst som drar, flygmaskiner, TV, radio, mobiltelefon, datorer, väderprognoser, eller något så "enkelt" som tändstickor. Men även mera avancerade saker: röntgenapparater, NMR, acceleratorer, kärnreaktorer....

Det vi vet om naturen är bara en liten bråkdel. Men det lilla vi vet är rent chockerande. Jag tänker på sådant som Schrödingers katt, som är både död och levande samtidigt. Materia som är på flera platser samtidigt. Kvantraderare, som gör det möjligt att låta en händelse inträffa, och litet senare utplåna den ur historien, så att den aldrig ägde rum, eller retrokausalitet, som gör det möjligt att påverka det förflutna.

Det kan alltså hända att det där är ytterligare en egenskap Gud har lagt in i skapelsen till nytta för människor.

Att sedan den där "spågubben" inte förstår hur det fungerar, men att han har en naturlig gåva, som har lagts in i honom. Precis som vissa har absolut gehör, vilket de flesta inte har. Så kanske är det inte övernaturligt, utan bara naturligt.

Nej, utifrån vad Bibeln berättar finns verkligen ingen anledning att tveka om vad som är gott och vad som - trots att det kan se gott ut - leder till det onda. Frågan som jag funderar över då och då är hur vi kan bemöta detta inför den som inte har vår tro, när de just upplever det övernaturliga som något gott. Att fördöma mörkret brukar inte vara någon framgångsväg. Kan vi på något sätt komma runt frågan, "ducka" och peka på Jesus utan att fördöma?

Jag tror att man kan behöva säga att "allt är inte Gud som glimmar". Att det finns en andlig värld, parallellt med våran värld, där det ständigt händer saker som vi inte kan se med våra fysiska ögon.
Många som tror på spådomar tror på änglar och på människors andar som besöker jorden. Det är väldigt svårt att försöka förklara för dem att allt detta som de upplever som så positivt och uppmuntrande skulle vara från mörka krafter som lurar dem. De upplever ju motsatsen.
Jag tror man behöver börja i andra änden. Att förklara att allt handlar om Jesus Kristus, världens Frälsare. Att det finns en andlig kamp om allas själar. Och att man kan blir lurad pga detta.
Jesus ger gåvor till de som blir frälsta och Guds Ande gör övernaturliga saker genom dessa människor. Men utan Jesus verkar inte Gud. Man behöver kanske visa vad som står i Bibeln om gåvan att ge ord av kunskap och vishet. Att Gud är Allsmäktig men att mörkrets änglar kan imitera det ljusa. Men de kan inte se in i framtiden. Dock påverka händelser och veta vad som försiggår. Det kan se ut som Gud.
Man kan inte koppla bort Jesus från Gud och Bibeln. Och Guds änglar tjänar Människosonen, som kommer att komma tillbaka med alla sina änglar. Änglarna gör inget tvärtemot det som står i Bibeln. Aldrig någonsin..
Att t.ex. brutalt endast säga att deras döda släktingar är demoner från Satan..är nog inte "ord av vishet" och "ord i rätt tid". Det kommer inte i sin brutalitet att tas emot och falla i god jord. En helt annan grund måste lägga först, tror jag.
Man får känna in och lyssna över hur och vad man ska säga, beroende på mottagaren och tillfället.

Ja, gör det, det blir intressant.

Visst sker det saker, "paranormalt", som man kallar det. Därför spökar det i hus, därför astralvandrar New Aga:are, därför kunde faraos män förvandla även deras stavar till ormar.

De söker bekräftelse hos varandra. I varandras upplevelser. Och New Age är som en magnet som suger till sig andliga sökare, populär i sitt tillåtande av en valfri stor blandad andlig sörja..

Men vi kan inte ta på oss själva skulden för alla människor som väljer att inte lyssna, som vägrar vilja ta reda på sanningen. Vi kan berätta, vittna, visa, finnas där. Och så in frön..

Det som hände var följande. Paret låg och sov och tjuvar var inne i deras lägenhet under natten och tog tre stycken dyrbara persiska mattor, som är ärvegods och vivarav den ena låg under deras säng och de var tvungna att lyfta upp sängen litegrann för att få bort den. Mannen går sedan till denne spågubbe för att få hjälp (som tar rejält betalt för sina tjänster). Han upplyser honom om att mattorna finns i en second handbutik i en ort 90 mil från där de bor. Mannen åker dit och där finns mattorna. Han köper tillbaka dem.

Den enda naturalistiska förklaringen som vi kunde komma på blir långsökt. Förklaringen som Allan ger att spågubben skulle ha ett "sjätte sinne" eller naturlig förmåga av något slag blir svår då det förstås finns otaliga second handbutiker inom en radie av 90 mil i Iran. Eftersom han tog betalt för sina tjänster så kunde han förstås varit i maskopi med tjuvarna och även butiken där de sålde stöldgodset. Men hur stor är sannolikheten att de skulle frågat just den spågubben och varför då inte valt en närmare plats? Nej, det håller inte och det höll ateisten med om också, men vännen var en trovärdig sådan som inte hade anledning till att ljuga då hon själv inte är troende heller.

Jag minns att Allan även tidigare menat att alla övernaturliga saker från Bibeln har naturliga vetenskapliga förklaringar. Och Allan får gärna själv utveckla det.

Det där är en typisk enkel sak för en aktiv andlig värld att förmedla i kunskap till människor, till de som vill "koppla upp sig" till den mörka världen. Den andliga världen vet ju precis var mattorna tagit vägen.
Sådant kan Gud också givetvis förmedla, men Gud vet även vad som sker i framtiden. Och ska mörkret spå om framtiden så måste deras andliga aktivitet vara med och "se till" att saker sker efter mörkrets vilja.
Då kan det bli till "bevis" för spåmän.

Att ge kunskapens ord om personliga saker som människor bär i sitt innersta är däremot något som enbart Gud kan veta och göra. Om inte människor går och förmedlar sig på något sätt.
Det andliga mörkret kan inte läsa våra tankar och inte se i vårt innersta.