Forum > Kärlek och relationer > Diskussion

Anonym
Skapat 2020-07-04 av Anonym.
Bästa sättet att träffa en ny partner.
Eftersom de flesta av oss här letar en partner tänkte jag att det skulle vara lärande och roligt om vi kunde dela med oss av de bästa erfarenheterna och kanske drömmarna om bästa sättet att träffa den rätta?

En brevväxling, ett vackert ögonkast i gallerian, tåflirtande vid kyrkkaffe, gemensamma bekanta, Guds outgrundliga ledning.....

Ja vad tror du är bästa sättet att träffa den rätta?

Svar på inlägg

Anonym
#1. Publicerat 2020-07-04 av Anonym
Jag tänker på förtröstan och Guds kärlek.
Om man ber så här:

"Älskade Far..Du som känner mitt hjärta bättre än vad jag själv gör, och vet allt om mig..Du vet min innersta djupa längtan om att få träffa en livskamrat, min själsvän, att få älska innerligt och att få tjäna Dig tillsammans med. Jag lägger mitt liv och varje dag i Dina händer, och litar fullständigt på Ditt beskydd, ledning, kärlek och omsorg. Du vill alltid mitt bästa. Du vet också vem som jag skulle passa bäst ihop med. Om Du vill att jag ska träffa någon att gifta mig med och dela resten av mitt liv med, så sänd den personen i min väg. För ihop oss, och låt oss få känna att det är Din vilja, klart och tydligt. Hjälp mig att vara lyhörd och att ha tålamod att vänta. Under tiden som jag längtar och väntar vill jag göra det bästa av varje dag. Men ske Din vilja. Inte min."

...så kan vi förtrösta på att en vacker dag så kommer Gud att visa oss vägen, även denna väg. Varför skulle han vara passiv inför detta oerhört viktiga val?
Det kan bli bönesvar imorgon på Ica...eller om fem år på ett nytt jobb...eller på en middagsträff med vänner som har en ny bekantskap som nyss flyttat till stan. ;-)

Jag tror det börjar med att fyra ögon möts, och hjärtans ingivelse till att få bli vänner och komma varandra närmare.
Innerlig vänskap är så mycket viktigare än fysisk attraktion, eftersom det ena oftast består och det andra faktiskt kan bedra.
Anonym
#2. Publicerat 2020-07-04 av Anonym
Om man ska träffa någon på denna sajt ska man nog försöka inom ett rimligt avstånd. Man bör nog kunna åka till varann över dagen. Sen ska man nog träffas tidigt, inte skriva och ringa i all evighet. Inget kan ersätta det fysiska mötet. Man får nog vara beredd på och acceptera att den andre, liksom jag själv, har ett bagage med sig. Åtminstone om man kommit upp en del i åren som jag.
Sen kan man ju alltid hoppas på Guds ledning.
AllanE
#3. Publicerat 2020-07-04 av AllanE
Avståndet saknar betydelse. I mitt fall är avståndet 12000 km, och det går bra ändå.
Vilka vägar Herren väljer åt oss går inte att förutse.
Men vi kan ju alltid göra något för att hjälpa till.
Gud brukar inte belöna lättja.
Så första åtgärden måste vara att du presenterar dig med an hyfsat bra bild.
En bild på katten, en blomma, en bil eller en solnedgång minskar dramatiskt dina chanser.
Du blir helt enkelt totalt ointressant.
Det skall vara en bild av dig själv, rimligt nytagen och inte photoshoppad.
Städat utseende och ett leende. Tänk på den du hoppas skall kontakta dig.
INTE en selfie tagen med mobilkamera. Det blir snarast en karikatyr.
Skriv en ärlig text.
Berätta om dina intressen, hobbies, yrke etc.
Berätta gärna något om din tro.
Vad Jesus betyder i ditt liv.
Ta initiativ själv!
Om du skriver till femtio och inte får svar, so what?
Skriv då till den 51:a
När du får svar, så se till att växla några stycken mail innan ni ses första gången.
Och tveka inte att ta upp personliga saker.
Det är två människor som skall träffas - inte två maskiner.
Och glöm inte att be Herren om vägledning.

Lycka till, och må Herren vägleda och hjälpa dig att finna den Han har valt åt dig.
Roffe
#4. Publicerat 2020-07-05 av Roffe
Jag tänker på förtröstan och Guds kärlek.
Om man ber så här:

"Älskade Far..Du som känner mitt hjärta bättre än vad jag själv gör, och vet allt om mig..Du vet min innersta djupa längtan om att få träffa en livskamrat, min själsvän, att få älska innerligt och att få tjäna Dig tillsammans med. Jag lägger mitt liv och varje dag i Dina händer, och litar fullständigt på Ditt beskydd, ledning, kärlek och omsorg. Du vill alltid mitt bästa. Du vet också vem som jag skulle passa bäst ihop med. Om Du vill att jag ska träffa någon att gifta mig med och dela resten av mitt liv med, så sänd den personen i min väg. För ihop oss, och låt oss få känna att det är Din vilja, klart och tydligt. Hjälp mig att vara lyhörd och att ha tålamod att vänta. Under tiden som jag längtar och väntar vill jag göra det bästa av varje dag. Men ske Din vilja. Inte min."

...så kan vi förtrösta på att en vacker dag så kommer Gud att visa oss vägen, även denna väg. Varför skulle han vara passiv inför detta oerhört viktiga val?
Det kan bli bönesvar imorgon på Ica...eller om fem år på ett nytt jobb...eller på en middagsträff med vänner som har en ny bekantskap som nyss flyttat till stan. ;-)

Jag tror det börjar med att fyra ögon möts, och hjärtans ingivelse till att få bli vänner och komma varandra närmare.
Innerlig vänskap är så mycket viktigare än fysisk attraktion, eftersom det ena oftast består och det andra faktiskt kan bedra.
Bra bön!
Anonym
#5. Publicerat 2020-07-05 av Anonym
Avståndet saknar betydelse. I mitt fall är avståndet 12000 km, och det går bra ändå. [...]

Jag tycker inte du ska vara så kategorisk, Allan. Avståndet spelar ingen roll för dig, i den livssituation du befinner dig i. Det är ju härligt, att det fungerar för er två. Och det kan vara uppmuntrande för andra. Men oftast vill man ha mycket mer fysiskt umgänge i en parrelation.

Mina föräldrar levde åtskilda långa perioder eftersom pappa var sjöman. Det gick någorlunda bra i 10-12 år, men vi barn blev traumatiserade av de återkommande avskeden, och mamma mådde inte bra i sin ensamhet. Till slut tröttnade också pappa på det livet och gick i land för gott.

Jag håller dock med om att det kan vara dumt att helt välja bort en möjlig partner pga att denne bor i andra änden av Sverige. Är det rätt så kan ju den detaljen gå att lösa med en flytt. :)
Anonym
#6. Publicerat 2020-07-07 av Anonym
Fina funderingar som ni alla har och bra ide'er.

Att låta sig finnas, att synas i bra bemärkelse och såklart själv våga ta kontakt, gärna med ett tryggt glatt hjärta tror jag är fördelaktigt. Tillfälligheter eller som en del väljer att se på det, Guds försyn, tror jag bestämmer platsen på mötet för de flesta relationer.

Vart ska du vara idag, vad ska du skriva och till vem ska du skriva?
Anonym
#7. Publicerat 2020-07-07 av Anonym
Fast, Allan, angående selfies tagna med en mobilkamera: blir det verkligen en karikatyr?
Jag tycker nog snarare att det är mitt passfoto som brukar bli en karikatyr... ;j
AllanE
#8. Publicerat 2020-07-07 av AllanE
Lars (Flight61),
Jag är inte så kategorsk som det kanske låter. Min poäng är att avstånd är något som går att överbrygga. Visst är det bättre att kunna vara nära hela tiden. Och flytta kan man ju göra till och med om man bor i olika länder. Om det inte finns praktiska hinder.

Det där med sjöman känner jag igen.
Min svärfar (Ingegerds pappa) var maskinchef på en av Johnssonlinjens fartyg. Han var borta tre månader varje resa. För att inte tala om under kriget, när han var borta i två år.
När jag efter hennes död kom i kontakt med Marisol var jag först väldigt tveksam.
Men så kom jag på att så hade mina svärföräldrar levt, och det hade fungerat bra.
Så då tog jag beslutet, och det har jag inte ångrat.
Anonym
#9. Publicerat 2020-07-07 av Anonym
Lars (Flight61),
Jag är inte så kategorsk som det kanske låter. Min poäng är att avstånd är något som går att överbrygga. Visst är det bättre att kunna vara nära hela tiden. Och flytta kan man ju göra till och med om man bor i olika länder. Om det inte finns praktiska hinder.

Det där med sjöman känner jag igen.
Min svärfar (Ingegerds pappa) var maskinchef på en av Johnssonlinjens fartyg. Han var borta tre månader varje resa. För att inte tala om under kriget, när han var borta i två år.
När jag efter hennes död kom i kontakt med Marisol var jag först väldigt tveksam.
Men så kom jag på att så hade mina svärföräldrar levt, och det hade fungerat bra.
Så då tog jag beslutet, och det har jag inte ångrat.
Ja, givetvis är det inte begränsat till långa avstånd inom landet. Jag tog det exemplet eftersom jag tror det är det mest aktuella här på kd. Själv gifte jag mig ju med en polska, och det var på den tiden då det ännu var väldigt mycket trassel i samband med resorna dit. För att inte tala om när hon skulle ta sig hit! Ujuj... Själva det geografiska avståndet var inte mycket värre än om hon bott i Norrland.

Men alltså, det kan bli alldeles för mycket längtan om det är en väldigt stor apparat att träffas så att det inte går att göra det tillräckligt ofta. Men det sägs ju att kärleken övervinner allt, så om den finns lär det väl t.o.m gå att bo så långt ifrån varandra som, låt oss säga i Sverige och... var det Mexico?