Hej. Jo att vara singel förälder i kyrkan är inte lätt. Hela skillsmässoprocessen i en frikyrka var tuff, men mestadels innan folk visste. Jag är med i en mindre församling där alla mer eller mindre känner varandra. Som tur var valde jag att att söka mig till kyrkan i min brustenhet. Så när fasaden var bruten och man kunde påbörja sorgeprocessen fanns det bra med stöd. Och vilken insikt man fick i andras liv, för när jag kunde vara öppen om mig så var andra öppen om sig. Folk som gått igenom skillsmässa som jag inte visste om, psykisk ohälsa och depressioner. Det gav mig hopp om livet.
Men visst är man lite annorlunda nu i kyrkan (innan Corona ändrade allting) med sitt varannan vecka liv. Varannan vecka är det fullt fokus med barnen och man har minimalt med möjlighet att socialisera, för att nästa vecka ha hur mycket tid som helst. Dock är det svårt att ventilera problematiken med ett ex, då sina gifta vänner inte förstår. Men jag har några vänner på annat håll som vet och som man får diskutera med.
Förra året åkte jag till Lapplands veckan för första gången och hade barnen med mig. Var där i två dagar. Vilken upplevelse och hade gärna gjort om det i år (men blev ju inställt). Barnen verkligen älskade det, och det glädje mitt pappahjärta. Dock ens förhoppning att som singel kunna socialisera var omöjligt. Med flera tusen besökare hade man full fokus på att hålla koll på barnen. Och på kvällen/natten satt man rummet och passade barnen. Det går ju inte som ett gift par passa barnen varannan kväll.
I vardagen i övrigt så börjar man vänja sig med VV. Jag kan ju vara mycket mer närvarande med barnen nu än innan. Så även vi spelar en hel del brädspel. Finns ju så mycket roliga nu för tiden. Little town och Mice and mystics är några som jag introducerat för 8 åringen. Gör man några små anpassningar av regler/handikappsystem så fungerar det fint även för mig med tävlingsinstikt.
Baka gör vi också men mestadels bara när det är kompisar på besök. En buke var till varje barn, och jag instruerar receptet. Så får de sysselsättning utan att bråka vem som ska göra vad, då båda ska göra samma.
Promenader är också något mina barn uppskattar. Korv, fika och Festis och sedan ut på någon stig. Det är bara att följa stigen och under tiden får barnen prata av sig om det ena och andra. Just nu verkar 1km fram till grillstället vara lämpligt för minstingen. Och börjar man kolla upp i kommunen finns det många olika stigar och ställen att utforska.
Sen har jag lyxen med mina föräldrar i närheten. Så där är vi en del och nu under sommaren så är vi i deras segelbåt, vilket både jag och barnen tycker om.
Och som sista grej: Surfplatta till barnen när man lagar mat. De är glad och lugna, så får man laga maten i lugn och ro. Utan syskonbråken som uppkommer då de är hungriga. SVT barn tycker jag håller bra nivå. Väldigt få saker som man känner att det borde inte barnen titta på. Sen finns Veggietales på Netflix som har kristna rötter, dock finns det mycket annat som lockar barnen där på Netflix.