Tänker på fråga 3, finns det djur i himmelen..
Funderar över varför Gud skapade djuren, i ett första skede var djuren inte vår mat, "och Gud såg att det var gott". Tänker även på Noa och arken, djuren räddas sida vid sida med människan.. och betänker vi Jesu ord om sista tidens likhet med "som det var på Noas tid", när gudlösheten råder, blir det mer mysko.. visserligen bör det vara mänsklighetens gudlöshet som beskrivs men trots allt räddades "en del" av allt liv (även djuren) Gud en gång skapat.
Hör djuren jorden till, och inte himlen, blir det väl underligt när Gud känner varje sparv som faller till jorden. Varför har Gud en sådan omsorg för en liten fågel om denne inte alls tillhör Gud som gav fågeln livet?
Visserligen är Guds omsorg beskriven för människan genom sparven men det står även att "inte en enda sparv är glömd inför Gud"
Och varför är Anden beskriven i en duvas form...
Om vi har samma himmelska och andliga "lag" som djuren...så är väl de också evighetsvarelser?
Kommer de att återuppstå liksom vi...och få oförgängliga kroppar?
Vilka djur i så fall? Alla sorter..?
Eftersom Gud skapade alla fantastiska djur så tror jag att de tillhör själva skapelsen, en god skapelse. När han räddade mänskligheten vid syndafloden så räddade han hela skapelsen.
Allt han skapade och såg som gott har nog ett stort värde, eftersom det har liv skapat av Honom. Människan fick fortsätta, trots syndafallet. Djuren följer med, trots rubbad natur.
Jag tror att Gud älskar sina sparvar, som han älskar hela sin skapelse. Men han jämför oss med dem, och eftersom han ser alla och allt, och inte glömmer en enda detalj i sin skapelse, så tar Jesus exemplet med den ringaste billigaste lilla fågeln, som såldes för kopparslantar...två för en slant och fem för två slantar.
Vi behöver inte bekymra oss eller frukta någonting, utan är alltid hållna i Faderns hand.