Forum > Religion och tro > Diskussion

Det vi ser när vi observerar naturen tillhör inte ursprungsskapelsen. Hela jorden hade ett gemensamt klimat. Det fanns en landmassa, och inte flera kontinenter, som nu. Det fanns inget regn, och troligtvis inga berg. Skapelsens utseende förändrades drastiskt pga synden, och naturkatastrofer har sedan dess varit ett faktum: vulkanutbrott, stormar etc.

De flesta tsunamis orsakas av undervattensjordbävningar. I snitt förekommer två tsunamis per år, och vart 15e år, oceanomfattande sådana. Det var kanske däremot första gången någon av oss hörde talas om fenomenet när vi hade anhöriga svenskar som omkom i samband med en sådan. Det hade varit enkelt för dessa svenskar att ta reda på förhållandena i den delen av världen innan de åkte. En del visste kanske om det, men valde att chansa. Så är det även idag. Trots att det finns tydlig statistik kring tsunamis, väljer folk att åka till den delen av världen på semester ändå. Gud tvingade ingen att åka dit. Hade de varit troende kanske de hade frågat Gud först, och han kunde varnat dem. Men ogudaktiga människor bryr sig inte ett dugg om vad Gud tycker.

"14 Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en dimma som syns en liten stund och sedan försvinner. 15 I stället borde ni säga: "Om Herren vill och vi får leva ska vi göra det eller det." 16 Men nu skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo." (Jak 4:15)

Lösningen är alltså inte att ifrågasätta att jorden inte är perfekt, och använda det som förevändning för att inte tro på Gud. Lösningen är att acceptera och äga att jorden är imperfelt pga synden, och därför söka Gud. Den som gör det kan i förlängningen hoppas på en framtida perfekt värld där Messias kommer att regera på jorden. Det blir en ny himmel och en ny jord.

Vi ser inte vad som leder till vad, men Gud ser allt och tillåter ingenting att hända som inte är till det bästa för var och en i slutändan.

Men vad gäller att få din älskade att "förstå", så är vi inte kallade till övertalning utan förkunnelse. Och förkunnelsen sker först och främst genom vårt exempel. En människa som sörjer behöver inte övertalning, hon behöver kärlek, trygghet och medkänsla. Bättre är att lyssna än att tala, "låt edra goda gärningar lysa för människorna" (fritt citerat).

Om hon försöker övertala dig om att hon "har rätt" i sin ateism, så behöver du inte i din tur försöka övertala henne. Minns att hon lever "utan Kristi lag", men du har fått mer än hon.

Tvärtom! Jag sade att den som släpper kontrollen över sitt liv och överlämnar den till Gud har ökade chanser. Då KANSKE (inte säkert) de hade frågat Gud och han KUNDE (inte skulle) varnat dem. Det finns dock inga garantier, som du säger. Estonia är ett exempel. Men exemplen på då Gud faktiskt varnat och gripit in i människors liv är otaliga.

Mitt ofullständiga svar, som skrevs kl 4 i natt kanske ändå gav en ny infallsvinkel, och kan funka i en teologisk diskussion. Flickvännens fråga om hur Gud kunde låta moster och kusin omkomma i tsunamin handlar om att Gud omöjligt kan finnas eftersom världen inte är perfekt. Mitt svar handlar om hur han kan existera trots att världen inte är perfekt.

Jag hoppas att ditt svar skänker mening till den unge frågeställaren. För även om det du säger är sant, förklarar det ju inte hur eller varför Gud lät flickvännens släktingar omkomma i tsunamin. Däremot tycker jag det är bra att du plockar fram evighetsperspektivet.

Ditt svar borde du emellertid leverrerat direkt till frågeställaren. Nu gör du det istället indirekt genom att svara på mitt inlägg.

-------
Eller syftar dessa ord framförallt till de känslor och tankar inom oss själva? Varje känsla av godhet eller ondska kommer i par, och har en motsvarande tanke i sanning eller falskhet. Vi bör alltså inte beblanda goda känslor med vilseledande resonemang och tankar, eller sanna tankegångar med onda motiv och/ eller leverne.

Vem kan känna till en annan människas innersta liv, dvs dess motiv och tankegångar, förutom Herren?
...även om denna med läpparna säger sig vara en icke troende. Hur kan vi veta om denna människa är i den goda eller onda strömningen? Hur kan vi veta dennes väg till en eventuell frälsning? Vi bör vända oss till granskandet av oss själva mer, än granskandet av våra medmänniskor. Och speciellt inte tro oss känna till inre processer hos dem.

"Där två ( godhet ) eller tre ( sanning ) är samlade i mitt Namn, där är Jag mitt ibland dem

Jag tycker att det understrukna är så trösterikt, uppmuntrande och underbart att läsa. Något att ta till sig och begrunda när livet är svårt.

Jag vill utifrån Daybreaks svar också tillägga/svara dig, Benjamin, att nej, livet här på jorden kan vara grymt orättvist. I din flickväns släktingars fall fruktansvärt grymt. Och det är en konsekvens av den synd och ondska som i syndafallet drabbade hela skapelsen, även jorden. Efter syndafallet kan vi läsa om hur jorden delades upp, vilket vittnar om våldsam kontinentaldrift, och jorden är sedan syndafallet inte så fridfull som när den skapades, som Daybreak beskriver. Liksom med alla naturkatastrofer, olyckor, mord, sjukdomar o.s.v.

Så jag ser det som en orättvis och grym konsekvens av den synd och ondska som genomsyrar hela skapelsen, som från början var god och utan brist. Dessa naturkatastrofer med dess offer är alltså inte Guds vilja. Han gav oss chansen, människan lät sig bedras av ormen/satan och konsekvenserna blev totala. En konsekvens av den fria viljan, och satans onda list.

Det finns stora mängder vittnesbörd om hur Gud griper in i vår tillvaro och tröstar, helar och räddar. Men detta är likväl en skadad tillvaro. Först i himmelriket är all synd och brustenhet borta.

Min erfarenhet är, att du dels kan försöka bemöta din flickväns frågor med liknande förklaringar, men jag tror inte de kommer leda henne till tro. Bara ge en delförklaring. Det viktigaste är nog att du lyssnar, tröstar, visar medkänsla, förklarar att du inte har alla svar, och berättar om hur Jesus vill trösta alla som sörjer.

Kanske hon kan se att hon inte är ensam om frågor, förtvivlan och sorg; många psaltarpsalmer handlar om just orättvisor, sorg och klagan. Kanske du kan ge någon till henne?

På vilket sätt tror du att denne förövare undkommer straff? Skulle hans prästkrage ge honom immunitet? Jag vet däremot att barnet blir upprättat.

Han har redan ingripit. Om du inte vill ta emot det är upp till dig, men istället kallar du den som gett sitt liv för din frälsning för en skitstövel.