Du har förstås rätt Vingen i att vi inte ska fokusera på den jordiska rikedomen i sig vilket bibeln är väldigt tydlig med, men blir det då inte lika fel om vi fokuserar på fattigdomen, som också har med det jordiska att göra, och göra den till en dygd? Om den rike ynglingen som uppenbarligen satt så fast i sina ägodelar att han inte ville lämna dem för att följa Jesus, sa Jesus just de orden jag citerade ovan, men det var inte Nicodemus dilemma. Där hade Jesus något annat som stod i vägen att trycka på. Likaså med Sackeus. Frälsningen gjorde honom däremot oerhört generös, men rikedomen var inte hans blockering för att ta emot frälsningen.
Vi lever här på jorden så det jordiska är i högsta grad reellt... Så varför inte förstå det både symboliskt och jordiskt?
Ja självklart blir det lika fel att fokusera på fattigdom. Tänk bara de där munkordnarna som vill fixa fram en form av fattigdomsideal för att blidka Gud..
Tror att när fokus, i alla lägen, leder bort från Kristus och Gudsgemenskapen, den sanna, halkar vi ner i diket. Men när själva rikedomen hamnar "ovan där" och lönen därefter, då är vi riiiiikkka.. :-)
När rikedom blir ett redskap i Guds förlängda hand, dvs människan, är det en välsignelse. Bibeln talar om det, sida upp och sida ner. När rikedom ger anledning till begär och girighet är det ett satans redskap.
Jag tror Jesus var både jordiskt rik och samtidigt fattig, det jordiskt rika valde han bort: "Rävarna har lyor och himmelens fåglar har bon men Människosonen har ingenstans att vila sitt huvud" och fattigdomen låg i att han lyder Gud och väljer bort sin himmelska härlighet, himlens rikedom.
Vi behöver väl inte välja bort förgänglig rikedom eftersom fattigdomen finns, och genom att ge till de fattiga blir vi oförgängligt rika..en kombination av att vi lever i världen men inte av världen... tror jag.. :-)