Gratis iPhone och Android mobilappar
Registrera dig här
Skriv en hilsen til alle på KristenDate.se
Skriv i megafonen
Skriv i megafonen

Forum >> Religion och tro >> Debatt


Öppna profilen till Ljus och salt

Välj rätt Bibel - felaktiga översättningar finns

Eller snarare..välj inte fel Bibel! 


Nu kan det finnas en del som anser att man inte ska kritisera Biblar offentligt överhuvudtaget, och då av hänsyn till att de alla är Guds ord, och att nyfrälsta skulle kunna bli osäkra och ifrågasätta detta.

Jag menar att det i så fall är bättre att låta människor, kanske speciellt nyfrälsta, läsa en Bibel där det är så rätt översatt som möjligt. Därmed så undviker man att så in tvivel och förvirring pga hur orden är översatta och vad sammanhanget visar eller inte visar.
Alla Biblar är inte rätt översatta och en del Biblar har översättare som själva ifrågasätter de grundläggande kristna sanningarna, och då översätter utefter deras egen tro istället. Det kan bli mycket fel, och t.o.m. ett förfalskat Guds Ord. 


Jag vill först visa en rad artiklar som ingående visar felaktigheterna i Bibel 2000, i en jämförelse med Folkbibeln. Det är en av huvudöversättarna av Folkbibeln som visar en granskning och jämförelse, Seth Erlandsson, docent i Gamla testamentets exegetik. 

Sedan vill jag visa hur översättningarna har gått till i andra Biblar, vilka som översatt, och hur trovärdiga dessa översättningar är. 
Visar sida 1 av 7 sidor, 10 kommentarer per sida
Första |   << Föregående  Nästa >>  |  Sista
Öppna profilen till Ljus och salt

Är Bibel 2000 och dess noter tillförlitliga?

Inledning

Den statliga bibelkommissionens (BKs) textutgåva av Bibel 2000, alltså själva bibeltexten, utkom i slutet av 1999 och den nytestamentliga delen redan 1981. År 2001 publicerades ”Bibelkommissionens komplement till textutgåvan” av förlaget Libris under titeln Notboken till Bibel 2000 (638 sidor).

Innan jag presenterar en utförlig granskning av Bibel 2000 och dess Notbok, vill jag kort sammanfatta vad jag kommit fram till:

Såväl själva bibelöversättningen Bibel 2000 som Notboken har många förtjänster. Vad översättningen beträffar flyter språket mestadels fint och ger ett fräscht intryck. Flera ställen har blivit bättre översatta än tidigare. Samtidigt innehåller Bibel 2000 många allvarliga felöversättningar, som strider mot ordens och grammatikens klara innebörd i grundtexten. Både textutgåvan och ännu tydligare Notboken röjer mycket klart att översättarna tolkat bibeltexten utifrån en världsbild eller verklighetsuppfattning som inte går att förena med Bibelns. Detta har lett till att Nya testamentets tolkning av GTs budskap och innehåll, som grundar sig på samma verklighetsförståelse som den GT har, avvisas av BK. Man menar att NT inte rätt förstår och återger GTs ursprungliga innebörd. Därmed bryts sambandet mellan GT och NT. Och för kristna bör det stå klart att därmed är grundvalen för klassisk kristen tro borta. Löftet om Messias och dess uppfyllelse blir inte längre Bibelns sammanbindande röda tråd.

Notboken innehåller förvisso många förklarande noter och sakupplysningar som underlättar förståelsen av texten. Men detta positiva förbleknar genom att Notboken blandar fina sakupplysningar med felaktigheter, halvsanningar och allvarliga förvrängningar, svåra att genomskåda för dem som inte är exegetiska fackmän.
Öppna profilen till Ljus och salt

Notboken hävdar att ett stort antal bibelverser inte ger någon begriplig mening och tror att detta beror på att grundtexten blivit skadad. Vad gör BK då? Antingen ändrar man grundtexten så att den ger en för BK acceptabel mening eller då hoppar man helt enkelt över stället i fråga. Ändringar av grundtexten utan stöd i någon alternativ läsart sker pinsamt ofta och ett sjuttiotal verser eller delverser är överhoppade. Exempel på ändrad grundtext: I Ps 2:11f står det enligt grundtexten: ”Tjäna Herren med fruktan och gläd er med bävan! Ge Sonen hyllningskyss…” Denna text ändrar och nedkortar Bibel 2000 till: ”Tjäna Herren i fruktan, hylla honom i bävan!” Exempel på överhoppning: BK översätter bara första delen av Jes 35:8. Den lyder: ”En banad väg, en vandringsled, skall gå där, och den skall kallas ’den heliga vägen’. Ingen oren skall färdas på den.” Resten av versen, som grammatiskt är lätt att översätta, lyder så här men överhoppas av BK: ”men den är till för dem. De som vandrar den vägen skall inte gå vilse, även om de är dårar.” Antagligen kan inte BK förstå hur en helig väg som inga orena färdas på ändå är till för orena. Har BK missat Bibelns grundbudskap att Guds väg, nämligen Messias, är till för orena och att dessa tack vare denna heliga väg räknas som rena? För BK är detta obegripligt och måste bero på att texten är skadad. Därför blir det överhoppat i Bibel 2000.

Bibelläsare, vilken tro de än har, har rätt att få veta vad som faktiskt står i grundtexten. De är inte intresserade av BKs uppfattningar om vilka tankar grundtexten borde innehålla. Därför behövs ett alternativ till BKs bibelöversättning.

Sammanfattningsvis finns det alltså både positivt och negativt att säga om Bibel 2000 och dess notbok. Men det negativa är av så allvarligt slag att det överskuggar det positiva och förvränger i så hög grad Bibelns budskap och verkliga innehåll, att en avslöjande granskning måste göras.

Låt oss nu bit för bit granska Bibel 2000 och dess noter mera detaljerat. Jag börjar med Bibelns första bok.
Öppna profilen till Ljus och salt

I. Guds Ande eller gudsvind?

I 1:2 översätter BK: ”och en gudsvind svepte fram över vattnet”. De flesta översättningar har ”och Guds Ande svävade över vattnet”, och det är så det hebreiska ordet rúach Elohim skall återges. Visserligen kan ordet rúach betyda både vind och ande, men uttrycket rúach Elohím betyder aldrig ”Guds vind”, ännu mindre ”en gudsvind” eller ”en våldsam vind”. När GT talar om en stormvind eller en våldsam vind och brukar ordet rúach, skriver man rúach gedolá eller rúach seará eller rúach searóth. Men oftast används inte ordet rúach utan orden sáar eller seará eller sufá. Ordet Elohím = Gud används 31 gånger i Första Moseboks grandiosa inledning 1:1-2:3 och syftar genomgående på den enastående Skaparen. Uttrycket ”rúach Elohím” kan inte översättas på något annat sätt än ”Guds Ande”. Men Notboken påstår trots detta att översättningen ”Guds Ande” (eller som man föredrar att skriva ”Guds ande”) är ”mindre sannolik”.

Verbet i satsen visar också att översättningen ”gudsvind” är omöjlig. Det hebreiska verbet richéf förekommer en gång till i GT, nämligen i 5 Mos 32:11. Där översätter BK korrekt med ”sväva” utan reservationer i någon not. Det används där om örnen, som breder ut sina vingar och svävar fram och tillbaka över sina ungar. Men att en våldsam vind eller ”en gudsvind” skulle sväva är ju en omöjlighet. Därför ändrar BK utan vidare verbets betydelse till ”svepte fram” och rättfärdigar denna översättning med en not som lyder: ”Det hebreiska ordets betydelse osäker.” Detta är märkligt, eftersom ordets verkliga betydelse alldeles tydligt kommer fram i 5 Mos 32:11. Om ett ord förekommer en enda gång och utan någon hjälpande parallellism, kan det vara svårt att avgöra detta ords rätta innebörd. Det finns sådana ord i GT. Men richéf är, som vi sett, inte ett av dem. Därför är BKs not vilseledande.
Öppna profilen till Ljus och salt

Det är också vilseledande att utifrån utombibliska skapelsemyter göra gällande att Bibelns skapelseberättelse (1:1-2:3 med kompletterande detaljer om människans skapelse i 2:4ff) skulle vara av liknande typ och delvis liknande innehåll som dessa myter. Bibelns skapelseberättelse talar om en skapelse ex nihilo ”ur intet”. Från början finns ingenting annat än Elohím, endast han är evig. Och han har skapat hela universum (ordagrant ”himlarna och jorden”, 1:1) genom ett ofattbart under. Verbet bará ”skapa” kan bara användas med Gud som subjekt, ty det skapande som texten talar om saknar mänskliga och materiella förutsättningar. Att skapa universum ur intet kräver den Eviges övernaturliga förmåga. Profeten Jeremia uttrycker den bibliska skapelsetron så här: ”O, Herre, HERRE, se, du har gjort himmel och jord genom din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt.” (Jer 32:17).

Men nu vill BK göra gällande i Notboken att Guds skapelse började först i och med 1:3 och att en öde, mörk och vattendränkt jord redan då existerade. BK skriver i noten till ”en gudsvind”: ”v. 2 är en grammatiskt sammanhållen skildring av kaostillståndet före Guds skapelsehandling (v. 3)”. För det första skildras inte i vers 2 något kaostillstånd, jämförligt med kaostillståndet i utombibliska myter. Bibeltexten framhåller att när Gud av intet skapade universum (vers 1), var inte jorden färdigskapad med en gång. Att jorden först var ”öde och tom”, täckt av mörker och vatten, betyder inte att Gud hade misslyckats och tappat kontrollen över den framskapade jorden. Den ännu inte färdigskapade, ännu oinredda jorden hade ingalunda hamnat i ett kaostillstånd. Vers 2b klarlägger med orden ”Guds Ande svävade över vattnet” att Gud hade full kontroll över sin skapelse (precis som örnen i 5 Mos 32:11 har full kontroll över sina ungar) och resten av skapelseberättelsen undervisar om hur Gud steg för steg inreder jorden och fullbordar sin skapelse.
Öppna profilen till Ljus och salt

Har Gud skapat världen?

I en not till 1:1-3 hävdar BK (Bibelkommissionen) att skapelseberättelsens början 1:1-3 också kan översättas så här: ”När Gud började skapa himmel och jord – jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet – sade Gud.” Detta är inte sant.

Prepositionen bé sammankopplad med ett verb eller med ordet jom ”dag” kan översättas med ”när”. Likaså kan två satser som båda börjar med wé ”och” sammanfogas så här: ”När (det eller det hände), då…” Men så är inte fallet i vers 1. Denna vers måste översättas: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord (eller ordagrant: himlarna och jorden).” Däremot skulle fortsättningen från vers 2 kunna översättas: ”Då nu jorden (allra först) var öde och tom och mörker var över djupet, höll sig Guds Ande svävande (verbet står i participform i hebreiskan) över vattnet. Och Gud sade: Varde ljus!”

Åke Lundqvist skriver med rätta i DN den 28/2 med anledning av de publicerade noterna till Bibel 2000 och BKs ovan nämnda not till 1:1-3:

"Plötsligt, i denna försynta not, rubbas hela vår föreställning om skapelsen och Guds allmakt. Det intryck som här förmedlas är ju att jorden och djupet och vattnet redan fanns när Guds skapelse började. Att Guds insats inte var att framställa elementen utan att åtskilja dem, att bringa reda i en kaotisk massa. Detta är förvisso ingen obetydligt insats, men långt mindre än den att – som vi hade trott att Gud gjorde – skapa ur intet. Om något redan fanns före Gud, låt vara endast ett kaotiskt urtillstånd – var kom det från, vem skapade det? Finns en makt bortom Gud – kanske högre än Gud?"
Öppna profilen till Ljus och salt

Att försöka tolka Bibelns budskap utifrån myter och tankegångar i Bibelns omvärld leder ofta till allvarliga förvanskningar av Bibelns budskap. Men det har blivit så självklart för den världsuppfattning som inte har något utrymme för Bibelns unika Gud och hans unika undervisning att Bibelns budskap inte tillåts avvika från tankegångarna i Israels omvärld. Därför läser man in sådana tankegångar i bibeltexten också när de hebreiska orden och den hebreiska grammatiken omöjliggör det. Ett exempel på det är BKs tolkning av Första Mosebok 1:1-3 och vi kommer efterhand att visa på en hel rad sådana exempel.

2:4 Efter skapelseberättelsen i 1:1-2:3 är resten av Första Mosebok indelad i tio huvudavsnitt som alla har en inledning som innehåller det hebreiska ordet toledóth. En persons eller händelses toledóth betyder dess fortsättning, dess fortsatta historia eller släkthistoria. I 2:4 lyder rubriken ”Detta är himlens och jordens fortsatta historia sedan de skapats” och i en kiastisk ordställning i förhållande till denna rubrik tillfogas ”då när HERREN Gud hade gjort jord och himmel”. Versens uppbyggnad ser alltså ut så här: A – B – C // C – B –A. Med andra ord är denna vers en odelbar helhet där versens andra led förutsätter dess första led.

Trots detta slår Bibel 2000 sönder denna vers och låter dess första del bilda avslutningen på en s k första skapelseberättelse. Versens andra del görs sedan om till en inledning på en s k andra skapelseberättelse. För att rubriken ”Detta är himlens och jordens fortsatta historia sedan de skapats” (2:4a) i stället skall kunna bilda en avslutning på 1:1-2:3, översätter Bibel 2000 så här: ”Detta är berättelsen om hur himmel och jord skapades.” Men orden ”himlens och jordens toledóth” kan inte betyda ”berättelsen om himmel och jord” och behibbareám betyder inte ”hur de skapades” utan ”när de hade skapats”.
Öppna profilen till Ljus och salt

Betecknande för bibelkritiken på 1800-talet var bl a att man lanserade teorin om två motsägande skapelseberättelser i Bibelns två första kapitel. Man menade att Moseböckerna innehåller en rad motsägelser och motstridiga varianter, beroende på olika källskrifter från skilda tider som senare redaktörer misslyckades med att göra en sammanhängande text av. Man såg ingen som helst enhetlig komposition i Moseböckerna utan bara en mycket bristfällig sammanflätning av källskrifter med motstridiga synsätt. Idag är situationen något annorlunda. T o m Notboken skriver under rubriken ”Moseböcker”: ”Hur man än tänker sig Moseböckernas tillkomsthistoria framträder verket i sin slutliga form som en sammanhängande berättelse.”

Likväl missar Bibel 2000 och Notboken Första Mosebokens enhetliga komposition och anknyter till den förlegade bibelkritikens teorier om motsägande skapelseberättelser och motsägande traditionsskikt i bl a kap 7, 21 och 37 (mera därom senare). En uppdelning av Moseböckernas text på de fyra fiktiva huvudkällorna eller huvudskikten J, E, D och P präglar nu och då BKs sätt att översätta Moseböckerna, även om man är klar över att det finns forskare som har ifrågasatt hela denna grundindelning (Notboken s 334). Det är bibelkritikens förlegade uppdelning av Första Mosebok, kap 1 och 2, i en prästerlig skapelseberättelse (1:1-2:4a) och en jahvistisk (2:4b-25), som förlett BK att slå sönder textens enhetliga komposition och göra en omöjlig klyvning och översättning av 2:4.

2:4-4:26 handlar om Guds skapade världs fortsatta historia med människan och hennes förhållande till Gud i huvudfokus. Därför är det naturligt att denna första toledóth ”zoomar in” ytterligare detaljer om människans skapelse och placering i Edens lustgård som en nödvändig bakgrund till syndafallet och dess katastrofala följder för vår värld. I 5:1-6:8 följer nästa toledóth med ”Adams fortsatta historia”, som för historien ända fram till Noa. Följaktligen heter den tredje toledóth ”Noas fortsatta historia”, 6:9-9:29. Den fjärde toledóth, 10:1-11:9, bär rubriken ”Noas söners fortsatta historia”. ”Sems fortsatta historia” är rubriken för 11:10-26, den femte toledóth. I och med de fem första toledóth har historien nått fram till Tera, Abrahams far. Första Mosebokens fem sista toledóth börjar med ”Teras fortsatta historia”, 11:27-25:11. Teras toledoth handlar om Abraham, alltså om den tid och den historia som följer efter Tera och som Tera är upphov till. Att i 2:4 översätta ”himlens och jordens toledóth” med ”berättelsen om himlens och jordens skapelse” är alltså lika galet som att översätta ”Teras toledóth” med ”berättelsen om Tera”. En toledóth handlar alltid om det historiska förlopp som följer efter det i inledningen nämnda. Angående Första Moseboks fina komposition och samtliga tio toledóth, se Svenska Folkbibeln.
Öppna profilen till Ljus och salt

Syndafallet och löftet om en Frälsare

I 1 Mos 3 berättas hur människan misstror Gud och genom denna synd drar in död, lidande och orättfärdighet i världen. Enligt Bibel 2000 motsäger ormen Gud och säger: ”Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont” ( v 4f). Varför skriver Bibel 2000 ”som gudar” och inte som de flesta översättningar ”som Gud”? Svaret är att isolerat kan de hebreiska orden betyda både ”som gudar” och ”som Gud”. Det anger också Bibel 2000 i noten till 3:5.

Men nu är inte dessa ord isolerade utan ingår i en kontext där det hebreiska ordet elohím varje gång betyder ”Gud” och inte ”gudar”. Tanken att det skulle kunna finnas någon mer Gud än Elohím (vars egennamn är JHWH) är helt främmande för Bibelns redogörelse för skapelsen och syndafallet. Det är först senare som synden tar sig sådana former att människor inbillar sig att det finns flera gudar. Enligt Bibeln är tron på flera gudar en tro på inbillningar, avgudar eller som de ofta kallas ”intigheter”.

Varför väljer då Bibel 2000 översättningen ”som gudar”? Därför att i utombibliska myter förekommer flera gudar och enligt vanlig bibelkritik är bibeltexten framvuxen under påverkan av utombibliska synsätt. Enligt den bibelkritik som blev stark under 1800-talet kan inte Bibelns berättelser på ett unikt sätt skilja sig från tänkandet i t ex Babylonien. Därför har Bibel 2000 återigen valt en översättning som bättre harmonierar med en utombiblisk, babylonisk kontext. Men den är oförenlig med bibeltextens egen kontext!
Öppna profilen till Ljus och salt

3:15 innehåller Guds domsord över förföraren (ormen), som innebär ett glädjebudskap för den i synd fallna människan. Genom människans synd har den lyckliga gemenskapen med Gud förbytts i skilsmässa (= död) och rädsla för Gud. Den syndfria gemenskapen med Gud har förbytts i en annan gemenskap, gemenskap med förföraren och därmed fiendskap mot Gud. Men nu lovar Gud att gripa in mot ormen och sätta fiendskapen på rätt ställe, nämligen mellan förföraren och kvinnan.

Hur skall det gå till? Vers 15 ger svaret: Kvinnan skall få en avkomma (säd) som skall krossa ormens huvud. Men denna fantastiska räddningsinsats blir långt ifrån smärtfri. Ormen kommer att hugga kvinnans avkomma (säd) i hälen. Det är lätt att förstå att de som tar hänsyn till både GT och NT inte har kunnat undgå att förstå denna vers som en profetia om Kristus som i anslutning till Daniels bok också kallas ”Människans son” (Människosonen). Bibel 2000 upplyser därför korrekt i en not till 3:15 att denna vers i kristen tradition ”lästs som en profetisk utsaga om Maria (kvinnan) och Kristus (kvinnans avkomma)”.

Men översättarna bakom Bibel 2000 vill återigen tolka bibeltexten utifrån vad människor på ett naturligt sätt kan ha haft för tankar när texten kom till och då kan texten knappast innehålla någon profetisk utsaga om en kommande Frälsare. Därför översätter inte Bibel 2000: ”Han (denna avkomma) skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom (denna avkomma) i hälen.” Bibel 2000 översätter i stället ”de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen”.

Nu kan visserligen det hebreiska ordet zära (”säd, avkomma”) både avse en avkomling och flera avkomlingar. Men vill en bibeltext tydliggöra att zära här avser flera, använder den plurala pronomina om zära. Men i 1 Mos 3:15 används inte de plurala pronomina ”de” och ”dem” utan ”han, denne” (hebr. hu´) och ”honom, denne” (-ännu). Därför tolkar redan Septuaginta (ca 200 f Kr) den utlovade ”säden” (grek to sperma) som en speciell avkomling. Man skriver avtós ”denne”. Men Bibel 2000 omöjliggör med sin tolkning att bibeltexten ursprungligen avser en speciell avkomling, en Frälsare som en rad gammaltestamentliga texter återkommer till och presenterar tydligare och tydligare.
Öppna profilen till Ljus och salt

1 Mos 12:2-3

Som kontrast mot den förbannelse som syndafallet medförde (3:14ff) presenteras den kommande Frälsaren som ”en välsignelse”. Genom ”ormen” fick människorna förbannelse, genom den utlovade ”avkomman” får människorna välsignelse. Så här lyder löftet till Abraham enligt 1 Mos 12:2-3: ”Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.” Att Abraham får så stor betydelse beror på att den utlovade ”avkomman” (Frälsaren) skall komma via honom. Det framgår av välsignelselöftets upprepning i 18:18, 22:18, 26:4 och 28:14.

Bibel 2000 gör en omtolkning av detta ställe så att det inte handlar om en kommande välsignelse utan bara om den yttre rikedom som Abraham redan fått. Orden ”du skall bli en välsignelse” (vers 2) ändras till ”ditt namn skall brukas när man välsignar” och orden ”i dig skall alla släkter på jorden bli välsignade” (vers 3) ändras till ”Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått”. På så sätt får Bibel 2000 bort löftet om en kommande välsignelse och går emot NTs förståelse av detta löfte i t ex Gal 3. I noten till 1 Mos 12:3 tydliggör BK sin avvikande tolkning: ”Ryktet om att Abram blivit rikt välsignad av Herren skall nå så långt att alla folk kommer att nämna Abrams namn och önska sig lika stor välsignelse som han fått.”

Men återgivningen av 1 Mos 12:3 i Gal 3:8 är helt i enlighet med den hebreiska grundtexten. Enligt Bibel 2000 är det tvärtom så att NT har missuppfattat vad välsignelsen egentligen handlar om.
Visar sida 1 av 7 sidor, 10 kommentarer per sida
Första |   << Föregående  Nästa >>  |  Sista