Diskussion

Skapat 2018-09-30 av Anonym.

Änglar

Idag är det Mikaelidagen och det handlar särskilt om de tre ärkeänglarna: Mikael, Rafael och Gabriel. Men i Svenska kyrkan är det en dag där det handlar om änglarna mer generellt.

Det finns ju en väldigt grundläggande tanke att varje människa har en ängel vid sin sida. Så säger Jesus när han varnar för förförelse. "Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte." (Matt 18)

Vilka upplever har ni av änglar? :)

Svara | Citat | Rapportera | Övervaka

Svar på inlägg

Sida 1 av 5

#1. Publicerat 2018-09-30 av AllanE

En dag med milt väder i slutet av april. Trots molntäcket känns det att våren är på gång. Trädens knoppar sväller, men fortfarande är landskapet svartvitt. Om några dagar kommer det att explodera i färg. Det ligger förväntan i luften. Ofta är min hustru Ingegerd och kanske ytterligare passagerare med i planet, men idag sitter jag ensam i min Robin-100 och drar på fullgas. Accelerationen trycker min rygg mot stolen. Allt snabbare rusar vi längs banan och snart är det dags att dra åt sig ratten. Den vackra lilla fågeln släpper kontakten med marken. Vi flyger!

Robin betyder rödhake, en pigg småfågel som sjunger vackert i parker och trädgårdar. Planets röda och vita färg passar väldigt bra till ett sådant namn. Ett par sekunder senare riktar hon nosen brant uppåt och vi åker expresshiss mot skyn samtidigt som accelerationen fortsätter. Efter tio sekunder har vi kommit 50 meter uppåt och nått 145 km/tim. Jag sträcker ut handen för att fälla in vingklaffarna. Precis när jag når fram till reglaget tvärstoppar motorn.

Åååh nej!!! Bara några få sekunder kvar att leva!

Svara | Citat | Rapportera

#2. Publicerat 2018-09-30 av AllanE

Olyckan

Dagen hade ju börjat så bra. Tåg till Skövde, litet småprat med Tord och Urban på flygverkstan. En knapp timme tidigare hade jag startat för kombinerad provflygning och hemfärd efter den årliga besiktningen. En sådan är mycket mer omfattande än en bilbesiktning och tar flera arbetsdagar. De tre andra stolarna är tomma och allt hade fungerat perfekt på vägen hem. Alla värden var korrekta och noterade i protokollet. På hemvägen kom jag på att det var länge sedan jag övade nödlandning efter motorstopp, så nu hade jag gjort ett par sådana övningar. Stigit till 500 meter, dragit av motorn och glidflugit ned till fältet i Vårgårda. Allt hade gått väl, och nu skulle jag göra en sista övning innan det var dags att parkera för dagen.

Men nu är det inte övning längre! Och inte är jag 500 meter upp. Dessutom pekar nosen brant uppåt och jag tappar fart. Värsta tänkbara läget. Ner med nosen! Jag måste komma in i dykning inom tre sekunder. Får inte komma under 130 km/tim.

Jag ser att jag dyker rakt ner mot banans slut. Byter till en annan bränsletank. Mer hinner jag inte med. Listan med nödåtgärder har fortfarande 10 punkter och jag hinner inte med dem. Jag är redan nästan nere vid marken. Måste koncentrera mig på att kontrollera planet. Drar åt mig ratten och kommer i planflykt på två meters höjd. 150 meter framför mig finns en åker, men före den måste jag över stenvägg som är ett par meter hög. Den närmar snabbt. Planet orkar inte stiga över den. Istället sjunker vi! Om en sekund kommer vi att flyga rakt in i väggen. En stålmanskänsla infinner sig. Är inte rädd. Flygplanet kommer att krossa berget och flyga rakt igenom. Just då omges jag av ett vitt ljussken.

Svara | Citat | Rapportera

#3. Publicerat 2018-09-30 av AllanE

Ljusskenet försvinner efter ett par sekunder, och jag finner att jag sitter i ett flygplansvrak. Känner efter att jag kan röra mig. Har inte ont någonstans. Verkar inte skadad. Bensin rinner ur de trasiga vingarna och bildar pölar på marken. Här kan börja brinna! Jag försöker öppna huven av plexiglas för att ta mig ut. Det går inte!

Huvens skenor ser ut som dragspel. På varje sida av kabinen finns ett plomberat handtag för nödfällning av huven. Jag drar i dem, huven lossnar och kan vältas undan. Klättrar ur planet och undersöker det litet. Det är ett vrak som aldrig kommer att kunna repareras. Bensin rinner fortfarande ur tankarna. Jag lutar mig in i kupén, känner att där inte är någon bensinlukt, och slår av huvudströmbrytaren.

En bil som kommer förbi stannar, och jag får följa med en vänlig familj hem, där jag ringer räddningstjänsten medan de sätter på kaffe. Tänk att jag lever fortfarande! Jag har inte ont alls, men har ett par småskador. Säkerhetsselen har knäckt tre revben. Dessutom har jag två skrubbsår på ena benet och två blåmärken på det andra.

En sådan här olycka borde man inte överleva. Samtliga omkom när något liknande hände med ett SAS-plan på Linateflygplatsen i Italien. Nu skulle jag vilja säga att när motorn stannade bad jag Gud att rädda mig. Men då hade jag inte talat sanning. Själv hade jag inte en tanke på Gud under det dramatiska förloppet. Men Han glömde inte mig. Utan min aktiva bön, gav Han mig det lugn som behövdes för att göra det bästa som gick. Under den sista sekunden skickade Han änglar som omslöt mig och styrde in flygplanet på ett sådant sätt att stenblocken krossade andra delar av planet än dem där jag satt.

Detta är inledningen till min bok "Fotspår i Kosmos". Jag har fått uppleva många mirakler och det här är ett av dem. Jag borde inte leva kvar här på jorden, men det gör jag. Prisad vare HERREN!

Hälsningar

Allan

Svara | Citat | Rapportera

#4. Publicerat 2018-09-30 av Anonym

Detta är en underbar berättelse, Allan. Jag känner ju igen den från din bok men den tål att läsas igen.

Sa någon "Prisad vare Herren"? Amen till det!

Svara | Citat | Rapportera

#5. Publicerat 2018-10-01 av SweKiwi

Skönt att du överlevde, AllanE!

Men jag måste ändå fråga... Menar du att i ett universum utan en gud så hade du hundraprocentigt säkert dött i den där flygolyckan?

/ Kiwi

Svara | Citat | Rapportera

#6. Publicerat 2018-10-01 av AllanE

Kiwi,

Nej!

Det finns alltid en liten chans att överleva en sådan olycka.
Så om man ser själva olyckan som isolerad företeelse bevisar den ingenting.
Vid den efterföljande utrednngen av olyckan visade det sig att en serie osannolika händelser hade samverkat och räddat mitt liv. Ca 75 meter före nedslagsplatsen hade vänster huvudhjul kolliderat med en trädstam och fällt trädet. Samtidigt slets det landstället av, och planet vred sig något åt vänster. det gjorde att ett stenblock som skulle h krossat cockpit missade. Och höger vinge tog första smällen. Därvid vreds planet åt höger så att jag missade även ett annat stenblock. Noshjulet och propellern toge emot nästa smäll och sedan bröts vänster vinge av. allt det här midrade islaget, så att 20 g (säkerhetsbältets bristningsgräns) inte överskreda, och cockpit hälls tillräckligt intakt för att inte krossa mig. Dessutom flög gnistorna från nedslaget i en annan riktning än bränslet, så det blev ingen brand.

Men änglarna var uppenbarligen där och petade så att rätt saker träffade i rätt öginblick.
Detta tycks vara gemensamt för de flesta mirakel. Som jag har visat i min bok "och Ordet var Sanning", så är det få om ens några av Bibelns mirakler som striden mot några kända naturlager.

Varför skulle Gud bryta mot lagarna om Han kan fixa samma sak uta det besväret?

Hälsningar

Allan

Svara | Citat | Rapportera

#7. Publicerat 2018-10-01 av Anonym

Vilken berättelse! Låter som det är befogat med att tala om änglavakt!

Svara | Citat | Rapportera

#8. Publicerat 2018-10-02 av SweKiwi

Nej!

Det finns alltid en liten chans att överleva en sådan olycka.
Så om man ser själva olyckan som isolerad företeelse bevisar den ingenting.
(---)
Men änglarna var uppenbarligen där och petade så att rätt saker träffade i rätt öginblick.
Detta tycks vara gemensamt för de flesta mirakel. Som jag har visat i min bok "och Ordet var Sanning", så är det få om ens några av Bibelns mirakler som striden mot några kända naturlager.

Varför skulle Gud bryta mot lagarna om Han kan fixa samma sak uta det besväret?

När jag läser historien, så påminns jag om ett samtal som jag hade med en av mina grannar i somras. Han verkade först vara lika icke-troende som jag, men däremot trodde han att det fanns något Högre, något som kan ingripa/verka i vår värld utan att vi vet vad det är. Typ skyddsänglar. Hans exempel var en singelolycka med bil, där en våldsam kollision borde ha orsakat ett garanterat dödsfall, men där föraren klev ur i princip oskadd. Hur skulle man kunna förklara det på annat vis än att föraren haft änglavakt, att någon/något skyddat mannen från skada?

Min fråga till honom var samma som till dig: Skulle detta vara helt omöjligt i ett universum där det inte finns några skyddsänglar, där det inte finns något Högre som kan ingripa och rädda/skydda människor? Svaret var nej. Det skulle förstås vara möjligt även i ett sådant universum.

Min nästa fråga var och är: Så hur skiljer jag på ett universum där det finns skyddsänglar från ett där det inte finns sådana, om nu båda händelserna kan ske – hur otroliga de än kan vara? Gör jag det genom att försöka bedöma sannolikheten för att någon skulle överleva en bilkrasch eller flygolycka? Hur vet jag isf vilka odds jag ska titta efter?

Min tredje fråga skulle handla om varför Gud/Skyddsänglarna/detta Högre ibland väljer att ingripa och ibland inte gör det. Som i ditt fall: Ingrep Gud för att du var troende? För att du var snäll? För att han behövde dig i sin framtida plan? För att han var på ovanligt gott humör den dagen?

Och varför ingrep han i ditt fall, men inte i så väldigt många andra? För att de inte ingick i planen?

Svara | Citat | Rapportera

#9. Publicerat 2018-10-02 av SweKiwi

Det blir många frågor med väldigt varierande svar, beroende på vem man frågar. Även om jag inte kan visa att min världsbild är korrekt, så slipper jag iaf ställa frågan om det fanns någon högre mening med att någonting händer på ena eller andra viset, positivt eller negativt. Ibland klarar sig folk från olyckor, ibland inte. Viktigast är att försöka undvika olyckor, att ha på sig säkerhetsbälte, att köra nykter, att kontrollera utrustning, att försöka göra bra bedömningar etc. Det innebär inte att man har »vaccinerat sig« mot olyckor; man kan alltid skadas eller dö ändå. Men då har det varit för att saker och ting var som de var och inte för att Gud eller något annat ingrep eller inte ingrep.

Vad gäller att mirakel i Bibeln kanske inte strider mot »några kända naturlagar«, så är det en intressant tanke. Men för mig – trots att jag är icke-troende – så har jag inga problem med att Gud faktiskt har böjt eller brutit mot naturlagarna. Han är ju ändå Gud. Ju mer du övertygar mig om att mirakeln i Bibeln har en naturlig förklaring, desto mindre känner jag ett behov av att tro...

/ Kiwi

Svara | Citat | Rapportera

#10. Publicerat 2018-10-02 av AllanE

Kiwi,
Min avsikt med berättelsen om flygkraschen var inte att övertyga någon, utan att svara på frågan om möte med änglar.

Sedan kom din fråga om min överlevnad skulle ha varit omöjlig om Gud inte funnes.
Min utgångspunkt var då att frågan gällde ett universum, sådant som det vi lever i.
Både som kristen, och som vetenskapsman, måste jag hålla mig till sanningen och ge svaret jag gav.
Detta trots att jag visste att det troligen skulle betyda att du däri ser ett sätt att inte behöva tro på Gud.

Varför just jag överlevde, när så många andra inte gör det vet jag inte.

Kanske för att Gud ville använda mig ett tag till.
För att skriva böcker som kan hjälpa människor att hittan Honom?
Eller berätta om tro och vetenskap muntligt i olika sammanhang?
Eller kanske helt enkelt för att jag har så mycket ondska i mig och att Han såg en potential att göra mig godare?

Jag vet alltså inte. Jag kan bara vara häpen och tacksam.

Vi två befinner oss i en väldigt ojämlik situation.
Om du har har rätt i att ingen Gud finns, så kommer ingen av oss någonsin att få veta det.
Men om jag har rätt i att Gud finns, så kommer vi båda en gång att få veta det.
Jag kommer i så fall att få se det och glädjas.
Du kommer också att se det, men inte bli lika glad.
Detta är något helt annat än att hota med helvete.

Det fanns en tid när man i sitt oförstånd trodde att man kan skrämma folk till att älska Gud.
Sådan är inte kärlek.
Det finns möjlighet även för dem som aldrig trodde, att bli levande igen efter döden, och leva i hälsa och glädje utan att åldras eller dö.
Det här kommer jag att reda ut i tråden om fredsriket.

Men de kommer att gå miste om något som är mycket mera värdefullt, och som fanns inom räckhåll.
En skatt lika stor som kärleken.
När jag var barn tyckte jag att tjejer var OK, och jag har flera vänner även bland flickorna.
Men en dag slog det ner som en blixt: Jag var kär.
Plötsligt var en tjej mer betydelsefull än något annat i världen
Det var en skatt mycket mer värd än all vänskap i världen.
Och nu när jag vet vad kärlek är skulle jag betala allt jag har om jag blev tvungen att välja mellan det och att aldrig uppleva kärlek.

Vad Bibeln lär är att vi har ytterligare en sådan skatt inom oss, men att vi kan säga ja och ta emot den.
Eller vi kan säga nej, och kasta bort den.
Och gör vi det kommer den skatten att vara utom räckhåll evigt.
Det är valet vi alla måste göra, enligt vad Bibeln säger, och efter vad jag tror och redan delvis har upplevt.

Hälsningar

Allan

Svara | Citat | Rapportera

Sida 1 av 5

Höstlöv säger: Inte konstigt att länder ej kan hålla fred när vi kan ha svårt att respektera att vi har en annan åsikt än vår granne, vän, kollega, nån på KD etc.

Skriv Skriv här Skriv i megafonen