Läs om Jakob och Esau som är en gripande berättelse om försoning bland flera andra.
Valet är människans och endast hon själv bestämmer om förlåtelsen ska få ske eller inte. Det innebär aldrig att man "godkänner" det som skett men frigörs från detta tunga och plågsamma ok. Jag har många gånger ställt mig frågan, vad har jag lärt av Jesus, vill jag följa honom i hans syn på mina medmänniskor eller inte. Svaret är enkelt men köttet brottas med egoismen som inte vill ödmjuka sig. Det leder inte till ett helande från Gud.
Så är det.
När jag blev frälst så var det första Gud sa till mig att jag skulle förlåta den person som gjort mig mest illa. En nyckelperson. Det var en nyckelperson eftersom det var känslor och handlingar som hade tagit hårdast på min själ. Jag ringde dagen därpå. Och en sådan frid jag fick...och vilken enorm sten som föll..
En annan gång var det svårare. Jag hade gått med bitterhet en tid, pga en persons behandling av mig. Vid en förbön i kyrkan blev jag tillsagd att det var en synd att gå med detta. Andligt blev jag träffad, men köttet reagerade med ilska. Vi kan tycka att vi har rätt till saker, fast det är en synd. Jag bekände till slut, och fick en ögonblicklig befrielse från ilska och bitterhet. Steget kan vara svårt att ta, ett kraftigt motstånd, men resultat blir övernaturligt starkt om vi tar det. Och vi måste ta det.