Gratis iPhone och Android mobilappar
Registrera dig här
Skriv en hilsen til alle på KristenDate.se
Skriv i megafonen
Skriv i megafonen

Forum >> Kärlek och relationer >> Debatt


Öppna profilen till synsygus

Funderingar kring intressen

Detta inlägg är inte så allvarligt menat utan bara lite funderingar kring hur vi upplever de intressen som vi väljer in i vår presentation.
Vissa ord och formuleringar går det ju mode i och de kan därmed ändra sin innebörd. I de flesta CV för arbetssökande används ju ordet passionerad i något sammanhang med innebörden att man brinner för något eller är väldigt intresserad av något. Då ordet passionerad står ensamt uppräknat under intressen/beskrivning av en själv så tolkar jag även in att passionerad kan betyda känslostyrd. Jag drar därför öronen åt mig (vilket konstigt utttryck egentligen) då någon beskriver sig som passionerad eftersom känslor är något som kan ändras. Positiva ord i mina öron är däremot lojal och trofast för de innebär en stabilitet.

Ett annat ord som jag reagerar inför är om någon är intresserad av heminredning. Det är ju positivt om någon vill ha det fint i sitt hem, men om man är intresserad av heminredning så är det ju ingenting statiskt utan det kan betyda att stilen skall ändras hela tiden genom att det skall tapetseras om, köpas nya möbler, möbleras om mm. Detta är alltså en hobby som till stora delar involverar den andra parten.
För mig innebär ett hem en stabilitet i tillvaron och inte en utgångspunkt för hobbyinredning.
En hobby skall helst utföras i ett hobbyrum, garage, trädgård eller på någon annan plats som inte innebär att man förändrar själva hemmet för förändringens egen skull.
Ett annat ord jag har funderingar kring är resor. Det är ju normalt att man vill komma ut och se sig om lite och många är intresserade av värmen (speciellt under den kalla årstiden), andra är intresserade av kultur/historia osv. Men att vara intresserad av resor kan också innebära att man är rastlös och inte känner sig väl till mods över att vara hemma, man längtar hela tiden bort till något annat vad det vara må.

Detta var lite funderingar
Ha det bra!
Synsygus
Öppna profilen till synsygus
Nähä, ingen som svarade och tyckte att detta ämne var intressant att vi lägger in olika innebörd i orden. Inte blir det många brev skrivna heller. Men hav tröst! Lösningen finns i texten till denna melodi, som de brukar säga i melodikrysset.
Fridshälsningar
Synsygus

Öppna profilen till snömannen

Tycker de var ett intressant inlägg! Många människor har en sådan oro inom sig, och de får inte bli tyst en stund, inte en sysslolös kväll får finnas, sitta hemma en Lördagkväll vore en katastrof, för då måste man möta sig själv och sin oro. Så länge man flyr in i olika saker, resor, husrenoveringar, andra hobbys så flyr man undan den här oron. Inte fel o resa och renovera och ha massor med bobbys. Men,, felet blir om man inte kan stanna av. En sådan person är väldigt otrygg och blir svår att leva tillsammans med, eftersom den är på "flykt" hela tiden.  Och vi som är frälst, vi ska även vara föredömme hur vi lever. Vi ska ha vårt hopp i Himlen, alltså i Jesus, inte sätta vårt hopp till prylar och hobbys. Allt som kommer mellan mig och Gud är en avgud. Kan vara resor, sport, andra hobbys som blir viktigare än min Gudsrelation. Där får vi pröva oss själv och bedja om hjälp att ransaka våra beslut. Håller vi våran egendom/hobby så kärt att de går före Jesus, en fråga vi alla skulle behöva ställa oss. 
Anonym
Det intressanta med detta inlägg är det faktum att någon tar sig tiden att reflektera. Sedan analysera och därpå komma med tankar kring detta... 

Tankar som inte bara rör sig över ordens betydelse eller mening (vilket redan det - inte har samma innebörd) - utan även har förmågan att knyta orden till aktiviteter, sinnestämningar eller effekten av dem. 
Det är ovanligt i det samhälle vi lever i idag - även bland bildade människor, även bland de som är i den åldern vi befinner oss i. 
Allt handlar om yta - samt ett "passionerat" förhållande till även "bildning" och däri en "högre" användning av ord som när man gräver djupare - saknar substans. Den substansen som saknas är ofta en förståelse av ordens egentliga innebörd i sin kontext - "man liksom bara säger saker man lärt sig utan att tänka på vad de betyder och vad man själv (framförallt) menar - egentligen"... livet för människorna i väst har sedan nästan 100 år handlat om konsumption. Vi konsumerar allt och alla. Även andra människor, känslor, ord, upplevelser - allt är instrumentellt och känsloburet. 
Djupen, reflektionen, att vara närvarande i något - finns knappt - alla är på väg snabbt snabbt och på vägen "slänger man i sig något/någon". 
Kärleken kan bara finnas där närvaro finns. Verklig sann närvaro. Och närvaro finns där det finns stabilitet, loyalitet = trohet. Kan man inte etablera detta ens till Gud - som är osynlig - hur i hela fridens namn förväntar man sig kunna etablera det till en motpart?

Hur ofta kommer inte orden i H Söderbergs Dr Glas till mig? De nästintill profetiska orden som är en verklighet för majoriteten av alla idag där man slutat förstå till och med - både sambandet, därför orsaken, därmed effekten i det nästkommande samt den "slippery slope" - det sluttande plan - som leder (obönhörligt) fram till att: avkallet från det ena leder till det andra. Min analys av samtiden är att de flesta är idag mer intresserad av att bli beundrade (idol), fruktade (makt/pengar), avskydd (utöva makten även privat över andra), föraktad (valet av att konsumera, framställa sig som en konsumtionsvara även andra människor).
  • "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst." ur Doktor Glas, 1905
Öppna profilen till Eva59
Tack för dina tankar!

Visst funderar man över ordval och vad människor lägger in för mening i de ord de använder. Hur lätt är det inte att missförstå varann när vi använder lika ord/uttryck men menar olika saker. Jag brukar fråga menar du så med det du säger nu eller? Det är för mig ett sätt att försäkra mig om att vi faktiskt talar om samma sak eller i alla fall försöker. ;).

Detta med rastlöshet kan verkligen vara en plåga. Att inte känna sig ”hemma” fast man de facto faktiskt är hemma är hemskt. Jag har tidigare i livet upplevt en sådan period, lång o smärtsam. Kan bero på olika saker som händer oss människor i livet och vi rycks upp ur tillvaron på olika sätt. Vi kristna får verkligen tacka Gud för att han är densamme oavsett våra omständigheter. Han är den fasta klippan i våra liv.

Sedan flera år har jag ”landat” igen. Det är underbart och jag är så tacksam. Att svänga upp på gatan där jag bor och möta grönskande träd, blommor, fågelkvitter och grönområden(fast jag bor centralt)är en njutning. Känner att jag kommer hem varenda gång och har så gjort de senaste 17 åren. Allt gott vänner!
Anonym
Intressant hur du ser på ordet  passionerad! Själv ser jag det som  något positivt, att om man är passionerad är man engagerad och glödande i det man gör. Tex om man är passionerad för sitt jobb så gör man det engagerat och med glöd :) 
men om man inte är passionerad så är man ointresserad och rycker på axlarna åt det. 

Därför ser jag det som possessivt om man är passionerad. Och är man opasionerad ser jag det som att man är tråkig :P och lite likgiltig till saker man tar sig an! 

Vad intressant hur man kan se olika på ett ord! 
Öppna profilen till Huldah
Hehe! Tänkvärda funderingar! Gillar att man tänker till! Det är inte så enkelt att tala samma språk!