Det intressanta med detta inlägg är det faktum att någon tar sig tiden att reflektera. Sedan analysera och därpå komma med tankar kring detta... 

Tankar som inte bara rör sig över ordens betydelse eller mening (vilket redan det - inte har samma innebörd) - utan även har förmågan att knyta orden till aktiviteter, sinnestämningar eller effekten av dem. 
Det är ovanligt i det samhälle vi lever i idag - även bland bildade människor, även bland de som är i den åldern vi befinner oss i. 
Allt handlar om yta - samt ett "passionerat" förhållande till även "bildning" och däri en "högre" användning av ord som när man gräver djupare - saknar substans. Den substansen som saknas är ofta en förståelse av ordens egentliga innebörd i sin kontext - "man liksom bara säger saker man lärt sig utan att tänka på vad de betyder och vad man själv (framförallt) menar - egentligen"... livet för människorna i väst har sedan nästan 100 år handlat om konsumption. Vi konsumerar allt och alla. Även andra människor, känslor, ord, upplevelser - allt är instrumentellt och känsloburet. 
Djupen, reflektionen, att vara närvarande i något - finns knappt - alla är på väg snabbt snabbt och på vägen "slänger man i sig något/någon". 
Kärleken kan bara finnas där närvaro finns. Verklig sann närvaro. Och närvaro finns där det finns stabilitet, loyalitet = trohet. Kan man inte etablera detta ens till Gud - som är osynlig - hur i hela fridens namn förväntar man sig kunna etablera det till en motpart?

Hur ofta kommer inte orden i H Söderbergs Dr Glas till mig? De nästintill profetiska orden som är en verklighet för majoriteten av alla idag där man slutat förstå till och med - både sambandet, därför orsaken, därmed effekten i det nästkommande samt den "slippery slope" - det sluttande plan - som leder (obönhörligt) fram till att: avkallet från det ena leder till det andra. Min analys av samtiden är att de flesta är idag mer intresserad av att bli beundrade (idol), fruktade (makt/pengar), avskydd (utöva makten även privat över andra), föraktad (valet av att konsumera, framställa sig som en konsumtionsvara även andra människor).

• "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst." ur Doktor Glas, 1905

Intressant hur du ser på ordet  passionerad! Själv ser jag det som  något positivt, att om man är passionerad är man engagerad och glödande i det man gör. Tex om man är passionerad för sitt jobb så gör man det engagerat och med glöd :) 
men om man inte är passionerad så är man ointresserad och rycker på axlarna åt det. 

Därför ser jag det som possessivt om man är passionerad. Och är man opasionerad ser jag det som att man är tråkig :P och lite likgiltig till saker man tar sig an! 

Vad intressant hur man kan se olika på ett ord!