Forum > Kärlek och relationer > Diskussion

Jag skulle säga att man aldrig är stark ensam, men tillsammans med andra. Relationen eller gemenskapen blir en katalysator för sann styrka.

Oräddhet är ett styrketecken. Men det finns både rädda kvinnor och män. En trygg människa ser jag som stark. Den som ex är trygg i sig själv och i sin identitet behöver inte framhålla hur trygg han är. Vad säger det då om någon som ständigt måste framhålla hur stark hon är? Kvinnan kan ses som svag ur ett manligt perspektiv, men omvänt är ju mannen svag ur ett kvinnligt. Att ha det motsatta könet som standard för något måste vara ett grundligt misstag. Om kvinnan har mannen som standard, innebär det då inte ett erkännande hos kvinnan att i sig själv, dvs sin kvinnlighet är hon inte stark?

Jag har inga svar egentligen, utan jag är bara en aning förundrad över utvecklingen kring ämnet. Vad som ska menas med "stark" kan kanske också variera en aning, men själv ser jag "en stark människa" som en person som tål "mycket stryk" och orkar bära mycket. Sådan är jag inte alls, men jag uppfattas som sagt som sådan av de allra flesta. Det är, som sagt, intressant tycker jag eftersom jag bryter ihop för ganska lite ;P

Ur mitt perspektiv är då män generellt sett starkare än kvinnor. En kall människa kan ju däremot vara svag även om han/hon till synes tål mycket, eftersom att han/hon då inte alls uppfattar vad som är en börda på samma vis som en varm människa. Detta med att vara verkligt stark/svag och eller självständig VS beroende är alltså, i mina ögon, mer komplicerat än det kan synas vid en första anblick.

Kanske uppfattar jag helt enkelt män som starka därför att män har egenskaper jag saknar eller har mindre av- dvs jag upplever att jag får styrkor av män jag annars saknar. Det är väl inte otroligt om män upplever detsamma rörande kvinnor (dvs att män upplever sig kompletterade och starkare med en kvinna).

Kvinnor idag måste vara starkare än nånsin, med tanke på vad de får stå ut med ute i samhället, som inte alls är så tryggt som det tidigare varit. Ja, att tänka tanken och även säga det ut, att man är stark, är en affirmation till det egna jaget att man faktiskt står pall och kan försvara sig, ta sig fram på samma vilkor som andra. Det ger en positiv känsla av trygghet, som stärker självkänslan. Tänker man: "Jag är svag" är det den känslan man identifierar sig med och man mår och agerar därefter. Beroende vill ju ingen vara, även fast vi alla är det som du säger. Men att vara beroende av någon av andra könet behöver inte vara en nödvändighet. Jag kan klara mig utan en romantisk relation, om det vill sig så, men vänner behöver man, anser jag. Vi män är inte oumbärliga för dagens kvinnor, vilket vi var förr av rent praktiska skäl t.ex, och tillbaka dit vill vi ju inte :).

Könskamp och Klasskamp, (av mig fetmarkerat)..
Jag försöker skrapa fram bitar ur den verklighet som i samhället ledde fram till dessa båda kamper.
Asterix, vill du vrida tiden tillbaka?

Klasskamp:
"Hans far hette Johan Gottfrid Jansson och var statare vid ett storgods. En dag kom baronen ut på åkern och statarna fick ställa upp sig. Det var ett problem. Två av statarna hade samma namn och baronen förklarade att det var för krångligt. En av dem måste byta.
Ivar Los far stod av en slump närmst.
”– Du får hädanefter heta Johansson istället, sa baronen åt honom.
– Ja, nådig baron, sa min far.”

Ur "Analfabeten" /Ivar-Lo Johansson. (så fick författaren sitt efternamn)

Könskamp:
"Det finns ingen man, i vilken det inte finns något översinnligt, någon gnista godhet; och ingen kvinna för vilken det gäller. Den lägst stående mannen står alltså dock oändligt högt över den högst stående kvinnan – så högt att det knappt kan bli någon rangordning eller jämförelse mellan dem."

Geschlecht und Charakter/Otto Weininger

Kärleken övervinner allt! Om en kvinna känner sig älskad har hon mycket att ge. Många män visar kvinnoförakt o ser inte manliga drag som svaghet. Det är svårt att svara upp till det. Många svenska kvinnor försöker vara perfekta för att slippa gliringar.

Själv försöker jag säga ifrån så respektfullt jag kan. Vi behöver inte vara felfria o tävla med varandra. Vi är skapta att komplettera o älska varandra. Att andra behandlar mig illa ska inte få mig att ge igen!

En av de absolut värsta lögnerna är just dessa herrars påstående om vad som styr samhället och människan. Den lögnen har fått enormt fäste i alla högskolor och universitet allt sedan 60 talet och är idag den ideologi som styr hela västvärlden.
Vad som hänt är att männen var ett indirekt mål - eftersom när de föll (gärna för olika typer av beroenden: sex, sprit, droger mm) så föll familjen och med den kvinnorna och barnen. Och att erbjuda alla män gratis sex med alla kvinnor överallt var förmodligen totalt oemotståndligt för de flesta, vilket kom med att kvinnorna kastade BH:n och tog p-piller och aborterade. Männen trodde att de hade fått en "fri marknad" och att de nu fritt kunde göra det många hade drömt om. Men priset är att denna "marknad" som gör allt så lätttillgänligt också tar bort alla incitament för att behöva anstränga sig i förhållanden och att därigenom kämpa och utvecklas genom att bygga upp en egen moral och ett liv där man lär sig samsas på lika villkor, men med män som kan vara i sin roll utan att dominera eller använda maktmedel av olika slag. Detta kräver ansträngning och utveckling samt mognad av en person. Idag är ingen nästintill villig att göra den ansträningen - utan man lämnar och går vidare bara.
Marxismens mål var att krossa familjen är en del av tanken bakom detta - krossa tron på Gud samt djupare värden i livet och en personlig moral. Tydligast syns detta i forna Sovjet där man explict delade familjerna, sedan i hela väst där många män aldrig gift sig och de som gjort detta skilt sig, samt kvinnor som lever som män och idag den totala förvirringen om vilket kön man ens har.

Kombinationen mellan marxismen och kapitalismen har skapat konsumptionssamhället där affärerna är kyrkan allt går till på söndagarna och TV är den platsen för "tillbedjan" människor har som central plats i sina hem. Kvinnan styr allt här, och männen har abdikerat och retirerat - Jordan B Petersons olika föredrag i dessa ämnen är något som jag inte annat än kan hålla med om.
Männen mognar inte längre då det inte finns någon ansträngning, motstånd eller något som gör att de måste kämpa för att få en kvinna som de själva gärna vill ha - kvinnor erbjuder sig vare sig mannen vill eller inte.
För mig framstår det som en fruktansvärd tragik och en sorg, eftersom en sådan man inte kan erbjuda något motstånd eller skydd.