De flesta är nog medveten om att ingen är perfekt, då man sällan är helt perfekt själv. Ingen är felfri.
Det handlar snarare om att man har olika mål i livet, vad man vill få ut av livet och hur familjebildningen ska vara.
Sen får man inte glömma att personkemin ska stämma bra överens.
Jo äldre man blir ju svårare blir det att hitta en partner. Dels för att man hunnit rota sig själv i vuxenlivet och dels för att hormonerna i kroppen minskas med åren. Den första kärleken i ungdomen är speciell, mycket hormoner i kroppen, mycket känslor i rörelse.
Tack för ett klokt svar! Uppskattas :). Ja det är ju en del som ska stämma och nej inte blir det lättare med åren! Man hinner bli bekväm, vanor rotar sig, man trivs bra med allt MEN så saknar man ändå den rätta. Den där personen att dela livet med, som tänker på en, som finns där hemma när man kommer hem...men är det lätt att fastna i en dröm? Kanske finns den man söker rakt framför en? Det känns inte som att man kan ge en fullständigt rättvis bild av sig själv här och jag tror det är svårt att få det av någon annan också. Vilja, engagemang och tålamod är vad som krävs tror jag. De där hormonerna ja haha...den tiden kan man sakna.