Absolut inte. Varför ska det vara sådant fokus på sex jämt?
Jag personligen skulle gilla iden att vara gift särbo då jag trivs så otroligt bra själv.
Med respekt för oliktänkande, så är ju min reflektion; om man trivs så bra själv, så att man inte vill bo ihop med den man...älskar?...varför gifta sig alls då? Om man trivs så bra själv så innebär det väl att man skulle trivas mindre bra ihop med den andre - och älskar man verkligen varandra då? För mig innebär kärlek, gemenskap och attraktion just att man vill dela på allt. Livet, gemenskapen, vardagen... Och det blir svårt på avstånd. Jag var tidigare intresserad av en kvinna som funderade i de banorna. Hade hon sagt att hon ville bo isär, då hade jag fått tacka för mig. Men det är jag det.
Sen bör man/du väldigt noga tänka igenom om han är lika pigg på idén. Även om du skulle vara bergfast i din hållning och trohet, så finns ju en stor risk att han inte är lika pigg på idén, och bara "accepterar" särboskapet. Men vi är alla omgivna av världen och frestelser, inte minst relationer, sex, idealisering av andra o.s.v. Är du säker på att han skulle klara det, även om du skulle det? Jag tänker på Pauli ord om att bara vara isär en kort tid för bön, men att sedan komma samman igen för att vi inte kan leva avhållsamt och det är så många frestelser runt oss.