En människa som ser "små grå" kan ju vara spännande att umgås med, kanske alltför spännande. Själv föredrar jag de som står lite stadigare på marken. De som sprider glädje får extra poäng!
Jag har hört alltför många äldre som sett dem för att avfärda det på direkten. De verkar ha varit vanligare förr i tiden, kanske det är nått andeväsen som skiftar karaktär efter kultur.
https://sv.wikipedia.org/wiki/VittraVittra är ett mytiskt folk inom den
nordiska fäbodkulturens folktro.
....Föreställningen om vittra är en nordisk variant av en allmäneuropeisk föreställning om ett folk,
de underjordiska, som lever parallellt med människorna och i deras närhet. De räknas till dem som inom folktron kallas "
de osynliga". Vittra beskrivs som ett folk som lever familjevis på jordbruk och boskapsskötsel, men på annan plats och under andra tider. De håller till på
fäbodvallen under vinterhalvåret då människorna inte är där. Vittra sägs hålla egen boskap, som kallas vitterkor, och dessa
kor ansågs som särskilt förtrollade. Det berättas att
fäbodjäntor fått ta hand om och behålla någon av dessa kor genom att kasta en kniv eller sax över kon. Vitterkor har den egenheten att de alltid mjölkar stävan full, men aldrig mer än så.