Ja, precis.
När man mår riktigt riktigt jävla dåligt möts man av stängda dörrar överallt.
Det är svårt att få tag i personal när man ringer psyktratrin. Ingen vill vara ansvariga utan bara bollar bort en. Dom svarar inte inte i telefonen, har problem med telefonväxlarna, lyssnar inte av telefonsvararen, ringer inte upp när man lämnar meddelande, svarar inte på e-mail.
Kyrkan är inte bättre. Svårt att komma fram, svårt att få tala med rätt person som har information, ingen vet något om jourhavande präst, påstår att de inte har hört talas om det.
Varje person har ett eget ansvar. Mår man så dåligt får man ta sina saker och åka till akut psyk. Mår man riktigt dåligt blir de flesta helt apatiska. Man kan inte förvänta sig att få allt serverat. Hur ska psyk veta hur någon mår via ett meddelande med telefonsvararen? Det är totalt orealistiska krav att ha.
Om du ringer 112 och ber att bli kopplad till jourhavande präst och de ger dig svaret att de inte vet vad det är. Då hade åtminstone jag tagit det vidare. Det är ÄNNU MER relevant om du inte ens kommer fram till 112. Det ska alltid vara någon som svarar på 112. De ska jobba dygnet runt, årets alla dagar.