Lille Nisse var en dag mycket fundersam och gick och hängde med huvudet. Hans mamma som såg Nisses djupa bryderier frågade vad det var som tyngde hans lilla hjärta. Efter en liten stund kom så hans funderingar upp i dagen. Jo sade Nisse..."jag kan inte förstå hur det kommer sig att jag lever och finns till". "Men Nisse lille", sade mamma, "det är Gud som har skapat dig, det är Han som har tänkt ut ett liv för dig".
När så kvällen kom och Nisse satte sig bredvid pappa, kom funderingarna åter fram. "Nisse lille", sade pappa...."för länge, länge sedan kröp fiskar upp ur havet, som sedan blev apor. Från aporna blev vi sedan människor".
Nu visste förvirringen inga gränser och Nisse sprang åter till mamma i hopp om att få bättre klarhet i saken. Vad är det egentligen som gäller? Mamma säger så, och pappa säger så. Mamma visste först inte hur hon skulle kunna hjälpa lille Nisse i hans stora huvudbryderi,......men så fick hon till sin lättnad en ljus ide. "Jo, så här ligger det till Nisse", sade mamma...."Det pappa pratar om är PAPPAS släkt. Det mamma pratar om är MAMMAS släkt
Hehe...