Diskussion

Skapat 2012-07-15 av Anonym.

Skenhelighet och oärlighet?!

Stora ord är jag medveten om.

Jag har varit medlem i ett par församlingar där jag till en början har trivts bra men där det slutat i gränslös förtvivlan då människor inte agerar utifrån hur de talar.

Så många gånger har jag varit med om när jag förut hade en minst sagt ansträngd ekonomi och alla mina pengar gick till barnen. Det har varit riktigt illa ibland kan jag säga. Där jag inte blivit erbjuden hjälp.

Till saken hör att jag själv är sjukpensionär till 75% men försöker kämpa mig tillbaks, jag har två barn med olika funktionshinder och jag har varit ensam med dem i princip hela deras uppväxttid. Det har varit mycket sjukhusvistelser och annat som har varit svårt att få ihop.
I min senaste församling har jag varit med och drivit kyrkis/öppen förskola när jag slutade fick jag inte ens ett offentligt tack av församlingen. Ett tack i förbifarten under gudstjänsten hade varit mer än nog. Jag har alltid varit öppen med min livssituation och ärlig med mina fel och brister. INGEN hjälp erbjöds mig trots att ALLA i min församling visste hur det var ställt.
Döm om min förvåning när det börjar cirkulera ett mail där en annan familj där föräldrarna bor tillsammans, mor och farföräldrar har flyttat hit och där dessutom en annan ung kvinna i församlingen var hos familjen och passade barn rätt ofta. Familjen har fyra barn och de tjänar VÄLDIGT bra med pengar och har fina jobb. Tillbaka till mejlet där står det att det är så otroligt tråkigt att de åkt in på sjukhus med sin dotter och kunde inte alla i församlingen baka och laga mat så att det skulle finnas fullt i frysen när de kom tillbaka från sjukhuset, vem ställde upp och städa och skotta hos famljen.

Jag blev fullständigt tillintetgjord, knäckt och ledsen. När jag frågade pastorn om detta så fick jag till svar att det inte var hans ansvar utan styrelsen. SÅ där blev jag sittande med alla frågor, sorg och tillintetgjord som sagt. När jag ställde frågan till den som skickat mejlet så fick jag inte ens ett riktigt svar tillbaka. Jag sa ungefär så här; Jättefint att ni skickar runt detta mejl och erbjuder hjälp till en familj i deras svåra situation. Jag skulle bara ha önskat att samma gällde för alla i församlingen att alla får samma omtanke och kärlek i Jesus gemenskap.

Det slutade med att hon blev sur på mig för att jag bara VÅGADE ifrågasätta handlandet. Men Jesus behandlade alla lika och de behövande ska vi ju behandla extra väl. För de minsta kommer bli de största i Himmelriket, eller?

Svara | Citat | Rapportera | Övervaka

Svar på inlägg

Sida 1 av 7

#1. Publicerat 2012-07-15 av Anonym

Ja det är tragiskt. Jag ser mer och mer av det här idag. Vi ser att kärleken mer och mer har kallnat oss Guds folk. Man ropar efter tecken och under men inte efter att lära känna Jesus och följa honom. Att vara en Jesu lärjunge är inte lika intressant. Varför då? Det kostar att ta sitt kors och följa Jesus. Man får glöma sitt ego och se till andra och hjälpa där nöden finns. Tack för det du delar med här och hoppas att det kan väcka flera.

Svara | Citat | Rapportera

#2. Publicerat 2012-07-15 av Anonym

Tyvärr är det väl ofta så i våra församlingar att det finns en inre krets av medlemmar som känner varandra och kanske även har släktband, och de som befinner sig utanför denna krets förmår man inte riktigt se. Nya medlemmar kan få komma in i värmen om de "passar in", annars får de vackert stanna i den yttre skaran. Nu är ju detta egentligen helt normal, mänsklig gruppdynamik, men det borde verkligen fungera annorlunda i Guds församling.

Jag har själv erfarenhet av ungefär samma saker som du beskriver, Hatta. Det är jobbigt, och man blir både kränkt och ledsen. Den enda framkomliga vägen i det läget är förstås att förlåta, även om förlåtelsen blir ensidig för att det inte går att komma till tals med dem de gäller. Är det svårt får man ta hjälp av någon själavårdare, allt för att inte hamna i den livsfarliga bitterheten.

Svara | Citat | Rapportera

#3. Publicerat 2012-07-15 av Anonym

Där tar du upp något, som kan ses, av och till!
Församlingsmedlemmarna är upptagna med aktiviteter på alla håll och kanter.
Olika projekt, där man får "cred" för hur man arbetar, bygger, renoverar, jobbar på Second Hand, you name it MEN sin närmsta granne, som behöver stöd och hjälp, DÄR ser man inte och den insatsen är ju inte heller synlig för omvärlden.

Här borde man verkligen ta sig en funderare och vara lite mer lyhörd för de behov av stöd och hjälp, som finns på NÄRA håll!

OBS Detta var en generell beskrivning. Naturligtvis finns det massor av undantag, men jag har sett detta beteende, så jag förstår Hattagospels tankar.

Svara | Citat | Rapportera

#4. Publicerat 2012-07-15 av Anonym

En till här som känner igen det där alltför väl. Den nöd som finns granngårds tycks gå församlingsmedlemmarna förbi.

I mitt fall anar jag att det finns en baktanke: "du får skylla dig själv som skilde dig". En dom som alltför lätt fälls, utan att man vet något om vad som försiggått innanför väggarna.

Jag tar med dig i mina böner.

Svara | Citat | Rapportera

#5. Publicerat 2012-07-15 av Anonym

För mig som har annan problematik i botten så är det obegripligt att handla så här.

Jag läker mig själv - utanför församlingen - genom att försöka vara den person jag önskade fanns när jag var i störst nöd. Jag har ett fadderbarn och finns där när mina vänner behöver mig. Det är bara så ofantligt smärtsamt att sakna gemenskapen ibland. Det är det svåraste och övertygar mig oftare om att jag inte passar in än tvärtom. Jag försöker vara en så god lärjunge jag kan i mitt privatliv, är ärlig utan att såra, empatisk och kärleksfull.

Jag är inte bitter och har förlåtit men klarar nästan inte att gå på en gdtj i "min" kyrka längre, det gör för ont. Jag blir också frustrerad när inte de vågar se beteendet själva. Det finns andra i min vänkrets som upplevt samma eller liknande sak. De har vänt kyrkan och nästan Jesus ryggen idag. DET är det värsta, jag har Jesus med mig överallt men om de säger nej, det tycker jag är fruktansvärt.

När jag nu jobbar med att skapa Sundsvalls Gospelfestival gör jag det av kärlek till Gud och för att dela Honom och musiken med andra. Det är ett underbart arbete och det är min upprättelse i mycket.

God is good - All the time!

Svara | Citat | Rapportera

#6. Publicerat 2012-07-23 av Anonym

Är tyvärr inget ovanligt med att man är falsk säger en sak men gör något helt annat. Sen så kan man säga en sak med munen men visar med kropsspråket något helt annat.

De värsta är väl när de talar till en som om man vore en liten bebis. -Oooo så roligt att du är här ooo så kul. med nasal pipig dadig röst man pratar dadigt som man gör till en bebis.. en församlingsmedlem i mina föräldrars församling talade så till mig jämt.. alltid från det ajg lärde känna henne och hennes barn vid 10-årsålder ungefär.
Sen när jag var och besökte församlingen på ett möta för något år sedan så frågade hon mig om min mor och mina syskon jag sa som det var. Att jag har ingen kontak med min mor eller mina syskon då minsan så började hon tala normalt med mig. Och vände mig ryggen till och gick ut i köket för att diska upp efter deras fika som de hade haft inan mötet. Så så mycket var jag värd....

Det var flera som frågade om min familj och det var flera stycken som sa att de vet att att min familj inte var snäll mot mig och att de visste vad min familj höll på med för något.
De visste att min far brukade kalla mig för hora och luder om jag hade sminkat mig någon gång eller gick med lite högre klackar på skona en 2 cm.. för det hade de hört med egna öron. JAg frågade då varför de inte sa något till min far och sa till honom att man inte säger så till sin dotter som är 38-år.
-Nä men det kunde de ju inte göra för han var ju min far.. ja men varför sa ni inget när vi var små då och sa ifrån till min far och mor -nej men de var ju mina föräldrar.....
Så mina föräldrar fick säga så mot mig för att jag var sminkad och hade högklackade skor på mig. det var liksom helt och hållet rätt när han sa det men inte nu helst plöstligt.....mycket konstigt...

Men nu när min far är död så går det bra att säga saker till mig om hans betende mot mig och även hur mina mor och mina syskonb bettede sig mot mig går det bra att påpeka. Men när de levde och när jag hade kontakt med dem så gick det inte alls att säga till dem att de betede sig illa mot mig..snacka om attt vara skenheliga och oärliga.

Är nog vanligare än vad man tror att man är skenhelig och oärlighet. Finns nog flera exempel på personer som vill glänsa i sin liten het och när de ser att någon som de känner själva behöver hjälp så vill de hjälpa till men bara om den som behöver hjälp är en av dem som lyder dem till punkt och prickar och har samma åsikt om allt som de själva har. Man får inte ha en annan åsikt eller ha sagt emot dem för då får man ingen hjälp av dem alls.
Är det någon som vågar säga emot eller har en annan åsikt så blir det ingen hjälp från dem. Har också märkt att det är lättare för en invadrarfamilj att få hjälp en för en svensk familj med psykosociala problem att få hjälp. Är nog ett samhällsproblem det hela med att få hjälp man ställer upp för dem som kommer från andra länder men inte för den egna svenska befolkningen.

Men tyvä

Svara | Citat | Rapportera

#7. Publicerat 2012-07-23 av Anonym

Jag tycker att du blev felbehandlad, förbisedd och tagen förgivet.
En församling som ska vara kristet ska agera kristet oxå.

Svara | Citat | Rapportera

#8. Publicerat 2012-07-23 av Anonym

Jag känner igen det.Så mycket fina ord men inget riktig kärlek bakom.Jag har varit med om liknande saker.
Finns bara en sak att säga om du känner för att tala av dig vet du var jag finns.

Ps ja de minsta,de svagaste är de största i himlen.

Svara | Citat | Rapportera

#9. Publicerat 2012-07-23 av Anonym

Jag tycker att du blev felbehandlad, förbisedd och tagen förgivet.
En församling som ska vara kristet ska agera kristet oxå.

Precis detta är min åsikt också. MEN det gäller på alla plan i livet. Vi har som uppgift att vara så Jesuslika vi kan. Med HELA oss inte bara vad vi talar. Vi måste också agera för att ge orden tyngd och mening annars kan man lika gärna vara tyst. Klart jag blev tagen för givet - det värsta är ju att de också osynliggjorde mig - en välkänd härskarteknik dessutom. Samma gällde när jag ville vara med i lovsångsteamet - jag är faktiskt rätt musikalisk och duktig att sjunga (var med i Team LaGaylia i körslaget) - dessutom älskar jag Jesus. Här hände en annan grej. SUCK!

En kille i vår församling hade varit i Hillsong i Australien och gått en lovsångsledarutbildning där, när han kom tillbaka brann han lite extra för det såklart och då ingen annan kände samma kallelse fick han leda den. Underbart tänkte jag. Han satte då upp regler om vilka som skulle få vara med och sjunga de var - enkla och klara - är man med på gudstjänsterna och förbereder sig den vägen och genom bön skulle man få vara med. Jag tog honom på orden och trots detta var det en annan församlingsmedlem som knappt var i kyrkan som alltid fick vara med och jag fick vara med på nåder trots att jag följde satta regler.

Det jag har tagit upp här har jag också tagit med vår pastor som mer eller mindre tycker att det är MIG det är fel på och detta har drivit mig bort från min församling trots att jag längtar efter en god gemenskap i Guds församling.

Svara | Citat | Rapportera

#10. Publicerat 2012-07-23 av Anonym

Ja, det Ni gör för mina minsta har Ni också gjort för mig.

Känns bara tråkigt att behöva vänta på det. Min upprättelse får jag genom att göra för andra det jag önskar någon skulle göra för mig. DÄR läker jag. Det är ingalunda balans jag ställer upp mer för mina vänner än de för mig än så länge. Jag har ingen att gå till som de har till mig och ibland blir det tungt att bära.

Men underbara footprintstexten hjälper alltid; --- when there are only one set of footprints it was then that I carried you ----

<3

Svara | Citat | Rapportera

Sida 1 av 7

Skriv en hälsning till alla på KristenDate.se

Här kan du skriva ett meddelande som kommer att visas för alla på KristenDate.se.

Skriv Skriv här Skriv i megafonen