Höstlöv säger: Låt oss uppmuntra varandra & sprida glädje! Helgen står för dörren & oavsett vad den innebär finns Guds kärlek & omsorg där för oss.
Skriv Skriv här Skriv i megafonen

Forum > Politik och samfund > Diskussion

Anonym
Skapat 2012-07-12 av Anonym.
Har vi glömt Missionsbefallningen?
Jesu missionsbefallning

16 De elva lärjungarna begav sig till det berg i Galileen dit Jesus hade befallt dem att gå. 17 Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade. 18 Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden. 19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn 20 och lär dem att hålla *allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.
Källa: Folkbibeln

Vill försöka väcka lite liv i denna för kristendomen så livsviktiga fråga.

Jag inleder diskussionen med några frågor och sedan hoppas jag att dessa får inspirera till en massa intressanta kommentarer.

Har Missionsbefallningen någon relevans idag?
Lever vi i och verkar för att vinna människor för gud?
Görs det tillräckligt?
Kan man göra mer?
Hur ska vi bära oss åt för att vinna människor för Gud?
Använder vi rätt metod eller kan vi utveckla den?

Vad tycker Du?

Ser med intresse fram emot vilka synpunkter som finns på detta.

Svar på inlägg

Anonym
#1. Publicerat 2012-07-12 av Anonym

Jag tror abslolut på att missionsbefallningen gäller alltid.Men jag tror den har två ben en är att berätta för andra.Den andra är att leva ut den i praktisk handling.Att leva i kärlek mot varandra speciellt våra bröder och systrar.Det handlar mycket mer än att tala ordet utan att leva det.Det står ju i bibeln(kommer inte i håg vart).När världen ser er kärlek till varandra då ska de tro.

Har ett bra exemepel på det Apg 4.32 Alla de många som kommit till tro var ett hjärta och en själ.Och ingen betraktade något av det som han ägde som sitt,de hade allt gemensamt.

Rom 12:10 Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek,överträffa varandra i ömsesig aktning.

Så när de här två benen förenas att man talar om Jesus och visar på Jesus det är missionsbefalllningen för mig.
Anonym
#2. Publicerat 2012-07-12 av Anonym
Tror att det bästa sättet är att leva som en god (så gott man kan) kristen. För det verkar som om inget annat får andra att bli så nyfikna på Gud som att i all stillhet leva efter kärleksbudet. Nu gissar jag bara, men tror att det är så oändligt mycket mer effektivt än att pådyvla ateister och humanister budskap det de absolut inte vill höra.
(Att de sen är så extremt fientliga mot troende är säkert en rätt enkel psykologisk fråga; de är livrädda för det som de inte vill tro på, men som de ändå känner inte är fel även om de slår bakut så fort Gud kommer på tal.)

Har själv erfarenhet av att sedan jag "kom ut" som troende för åtta år sedan fått med åtminstone 15-20 vänner, kollegor och bekanta på retreater, lunchgudstjänster, bibelstudier och privata samtal om tron.

Utan att slå dem i huvudet med Bibeln. Det känns gott. Gör mot andra som du vill att de ska behandla dig, så vinner du deras förtroende.

Allt gott!
Anonym
#3. Publicerat 2012-07-12 av Anonym
Låter som att Du Spatsera hittat en balanserad form för det. Va' härligt att få uppleva att folk i ens omgivning visar intresse för tron - jag längtar så efter det. Du är verkligen välsignad.

Jag flaggar ändå för en risk för det här med att "leva som kristen". Ska man klara det så måste man precis som Spatsera ha hittat en balans (jag läser mellan raderna att du gjort det, rätta mig om jag har fel).
En gång var jag med i en församling där det var väldigt viktigt att det skulle synas att man var kristen. Det där verkade väldigt bra när jag kom med och jag var enormt imponerad av dem.
Det värsta var att jag snart upptäckte att detta var lite av en image som man anammade, en demonstration av det kristna som ofta saknade relevans i deras verklighet. Mina illusioner fick sig en rejäl knäck på examensfesten i gymnasiet där två av dem vara de som gav det intrycket, var de som var mest berusade och när det kom till språket de som svor värst och använde vulgära ord.
Med ens blev det här med att visa att man är kristen väldigt falskt och hycklande. De blev konsulter i mina ögon, alltså sådana som vet hur det ska gå till men inte hur man gör. Nej, skämt åsido, inget ont om konsulter, har själv varit en sådan.

Nu är detta som väl är mer än tjugo år sedan och jag vet att just den församlingen ändrat sig till det bättre och mer toleranta. Skulle jag vara med i den församlingen idag tror jag att jag skulle hysa den största respekt för de flesta av dem. Jag har blivit positivt överraskad i mötet med många av dem och har sett att det faktiskt finns verkan bakom orden idag.

Samtidigt tror jag också att det är viktigt att det inte kommer in prestationsångest i det här med att leva som kristen, att vi lever i vetskapen om att Gud aldrig kräver mer av oss än vi klarar av. Jag antar att det i slutet av dagen är äktheten i det som är avgörande.
Anonym
#4. Publicerat 2012-07-12 av Anonym
Vi behöver bli drabbade av Guds kärlek till människan! Jag tror det är där hela missionsbiten hänger. Och där blir den hängande så länge vi funderar på helt andra saker, relaterade till vårt liv i den här världen...

Hur får man tillbaka glöden, om man förlorat den? Jag har inget svar än - i alla fall inget som är lättköpt... Men rent praktiskt håller jag med Spatsera; är man bara öppen och villig, och visar på kärleken i praktiken, så kommer tillfällena.
Anonym
#5. Publicerat 2012-07-12 av Anonym
Fast det behöver förstås predikas med ord också, förr eller senare. Det är sånt jag funderar mycket på, hur man bäst gör det i dessa tider. Jag tror inte det funkar att bara komma med bibelord när vi har tappat själva kunskapsgrunden i samhället. Det behövs apologeter som röjer väg!
Anonym
#6. Publicerat 2012-07-13 av Anonym
Instämmer vi måster bli drabade av Guds Kärlek det är där det börjar. Det finns många som är ute och vittnar liksom Jehovas Vittnen men dem är kristna. Deras motiv är fruktan för Guds dom som driver dem ut att vittna och även bli missionärer. När fruktan är drivkraften kommer Herr lagen i och det blir ingen kärlek där. Förstår ni vad jag skriver? Kärleken till Gud och att han älskar mig och har friköpt mig med sitt dyra blod, jag är frälst syndare på grund av det! Nu helt plötsligt blir vittnesbördet annorlunda eller hur? Vi går ut för att Guds kärlek i våra hjärtan har förvandlat oss.
Anonym
#7. Publicerat 2012-07-15 av Anonym
Håller med om det ni skriver förstås - det måste börja med Guds kärlek och att vi får nöd för våra medmänniskor.

Det är bra så långt, men när det sedan kommer till frågan HUR... vad finns det för tankar då?

Man kan nog tryggt påstå att tiden för väckelsemöten i stort sett är förbi. Den tiden när ett kraftfullt budskap predikades och folk under inflytande av bådet hjärtats rörelse och stundens intensitet, valde att följa Jesus. Fantastikt på sin tid men idag?
Fungerar det alls eller måste det till en ny taktik?

Visst kan vi känna inspiration och gudomlig ledning i enskilda situationer och det är underbart närhelst det sker, men å andra sidan vill vi ju faktiskt nå ända fram till de våra hjärtan rörs av.

Jag tror att det måste till en medvetenhet och en längtan efter att föra människor till Jesus, att detta är ständigt närvarande och att vi får utbildning och hela tiden jobbar på och finslipar vår taktik för att nå andra.
Anonym
#8. Publicerat 2012-07-15 av Anonym
Håller med om det ni skriver förstås - det måste börja med Guds kärlek och att vi får nöd för våra medmänniskor.

Det är bra så långt, men när det sedan kommer till frågan HUR... vad finns det för tankar då?

Man kan nog tryggt påstå att tiden för väckelsemöten i stort sett är förbi. Den tiden när ett kraftfullt budskap predikades och folk under inflytande av bådet hjärtats rörelse och stundens intensitet, valde att följa Jesus. Fantastikt på sin tid men idag?
Fungerar det alls eller måste det till en ny taktik?

Visst kan vi känna inspiration och gudomlig ledning i enskilda situationer och det är underbart närhelst det sker, men å andra sidan vill vi ju faktiskt nå ända fram till de våra hjärtan rörs av.

Jag tror att det måste till en medvetenhet och en längtan efter att föra människor till Jesus, att detta är ständigt närvarande och att vi får utbildning och hela tiden jobbar på och finslipar vår taktik för att nå andra.
Det var precis detta jag menade. Vi kan inte bara fortsätta på samma sätt som under gångna "väckelsetider" och tro att det ska bli samma resultat nu. Vi måste hitta tilltal och arbetssätt för den tid vi lever i.
Anonym
#9. Publicerat 2012-07-15 av Anonym
Det var precis detta jag menade. Vi kan inte bara fortsätta på samma sätt som under gångna "väckelsetider" och tro att det ska bli samma resultat nu. Vi måste hitta tilltal och arbetssätt för den tid vi lever i.
Japp - vi kan inte nå 2000-talets människor med 1950-talets taktik...
I detta informationssamhälle har vi alldeles för stor konkurrens. Dels är folk mer allmänbildade, vilket kan vara till nackdel - det vill säga, man lever med så mycket information att det blir än svårare för den enskilde att urskilja just kristendomen som den rätta vägen att gå. Vi matas ju hela tiden med så många andra alternativ.

Tror också att vi kan lära av en del väldigt världsliga fenomen som försälljning, Toyota Production System och allt vad det heter!!!

Satte du kaffet i vrångstrupen nu? :-) Låt mig förklara.

Vi måste lära oss att "sälja in" Jesus. Försäljare är de som verkligen vet hur man når fram, väcker intresse och når en acceptans hos människor. De är duktiga på det där, så varför inte dra nytta av det då och lära oss av det när det ändå faktiskt fungerar. Märk väl - de vi försöker nå är vana vid att bli nådda på det sättet.

TPS!? Nu är väl karln galen i alla fall?
Inte nödvändigtvis - det finns delar i olika produktions system, inte minst i Lean Production, som vi både kan och bör omsätta i vår församlingsvardag. Det här med "ständiga förbättringar" är en sak - vi får inte stanna i vår utveckling utan måste hela tiden fråga oss om vi har en församling som utvecklas eller stagnerar.
Eliminera onödigt slöseri. Har vi en verksamhet, eller mera delar av den, som ger önskat resultat? Har vi koll på vad vi egentligen har för mål med den? Mäter vi utfallet? All verksamhet som inte ger något är onödig och bör tas bort.
Uppföljning - nej, jag menar inte att vi ska börja med Kanban kort, men jag tror att en ständig utvärdering och uppföljning är nödvändig.
Vitalt är förstås också att vi har koll på Vision, Mål och Strategi.

Detta är lite om hur jag tänker om vägar för att nå målet med Missionsbefallningen. Egentligen är det fråga om sunt andligt förnuft, om än omsatt till världsliga termer. Å andra sidan - industrin är duktiga på sådana saker, så låt oss lära oss av det då. Särskilt som vi ofta har medlemmar som jobbar proffessionellt med sådana här frågor.
Lika väl som det är viktigt för oss att översätta andligt fikonspråk till ett språk som vår ofrälsat målgrupp förstår, lika viktigt är det ibland att översätta världsliga begrepp som TPS till en andlig verklighet.

Målet förblir detsamma - att medvetandegöra individen om behovet av Jesus och stötta honom på vägen till en gemenskap med Gud.
Anonym
#10. Publicerat 2012-07-15 av Anonym
Haha, jag satte inte mitt te i vrångstrupen, men jag fick läsa två gånger innan jag kunde säga Amen. :-)
Höstlöv säger: Låt oss uppmuntra varandra & sprida glädje! Helgen står för dörren & oavsett vad den innebär finns Guds kärlek & omsorg där för oss.
Skriv Skriv här Skriv i megafonen