smålänning i norr säger: Andra Moseboken 23:8 Du ska inte ta mutor, för mutor förblindar de visa* och förvränger de rättfärdigas ord.
Skriv Skriv här Skriv i megafonen

Forum > Religion och tro > Diskussion

Anonym
Skapat 2014-11-25 av Anonym.
Mer andliga
Jag hörde för många år sedan att kvinnor var mer andliga än männen!

Stämmer det?

Det var i samband med att det var mer kvinnor i församlingar än män, inte att kvinnan var mer andlig än mannen som var i församlingen.

Kvinnor var mer lyhörda för det andliga, möjligen själsliga också.

Tänkte detta skulle vara mitt sista inlägg. Har inte så mycket att komma med.

Svar på inlägg

Anonym
#1. Publicerat 2014-11-25 av Anonym
Hej Levnadsglad!

Nej, jag känner mig inte mer andliga en ni männen.
Vi kvinnor har samma behov som ni.
Jag tror att vi kvinnor har en liten mer utväcklade känslor en ni män, jag kan tala mig för själv, jag är mer praktiskt.

Jag förstå dig att man orkar inte vara här.........det känns att......jag befinner mig i en......gård!

Anonym
#2. Publicerat 2014-11-25 av Anonym
Jag tror inte att kvinnor är mer andliga än män. Inte heller att vi är mer lyhörda för andliga ting.

Att fler kvinnor söker sig till församlingar tror jag har en annan förklaring. Kanske att vi söker oss mer till flockar, att vårt sociala behov ser annorlunda ut än mäns.

En ren gissning, eller snarare en intuitiv slutsats.

- - -

Varför säger du att detta är ditt sista inlägg? :-O
Anonym
#3. Publicerat 2014-11-26 av Anonym
Män och kvinnor är andliga på olika sätt. För två år sedan läste jag boken "Varför män hatar att gå i kyrkan" av David Murrow och den boken hade lika gärna kunnat heta "Varför Daniel hatar att gå i kyrkan"... Lite tillspetsat, men ändå.

Ett exempel i boken är att kyrkan älskar bönesamlingar där man sitter still, sitter tyst, med knäppta händer och blundar. Det ser andligt ut, man sitter där i en ring, tysta och gör inget. Men jag är inte där, mina tankar vandrar iväg på alla möjliga håll. Jag kommer fortfarande ihåg när jag på söndagsskolan fick lära mig att knäppa händerna. Visst, det ser andligt ut med män som sitter med knäppta händer, tysta och blundar. Men är man där, närvarande, är man fokuserad på Gud? Eller tänker man på något annat?

Själv föredrar jag att gå omkring, fram och tillbaka, på bönesamlingen. Att hela tiden röra på kroppen, röra på armarna, röra på benen, omväxlande blunda och titta var jag går. Jag stortrivs på bönesamlingar när man kan göra det, när man är några stycken som ber tillsammans och att man känner att man kan vara fri att röra sig. Tidigare var jag med i en församling där tjejerna satt (eller låg!) i soffan medan vi killar gick fram och tillbaks. Då stortrivs jag och kan be länge. Men på en bönesamling där man sitter ner, sitter tyst, med knäppta händer så tappar jag koncentrationen efter fem minuter.
Anonym
#4. Publicerat 2014-11-26 av Anonym
Jag hörde för många år sedan att kvinnor var mer andliga än männen!

Stämmer det?

Det var i samband med att det var mer kvinnor i församlingar än män, inte att kvinnan var mer andlig än mannen som var i församlingen.

Kvinnor var mer lyhörda för det andliga, möjligen själsliga också.

Tänkte detta skulle vara mitt sista inlägg. Har inte så mycket att komma med.

Ska vi börja med att definiera andlighet?
Anonym
#5. Publicerat 2014-11-26 av Anonym
Jag hörde för många år sedan att kvinnor var mer andliga än männen!

Stämmer det?

Det var i samband med att det var mer kvinnor i församlingar än män, inte att kvinnan var mer andlig än mannen som var i församlingen.

Kvinnor var mer lyhörda för det andliga, möjligen själsliga också.

Tänkte detta skulle vara mitt sista inlägg. Har inte så mycket att komma med.

Menar du att de skulle vara det av naturen, eller något de låter utveckla pga moljö?
huldah
#6. Publicerat 2014-11-26 av huldah
Alla människor har ett andligt behov, eftersom vår Skapare har skapat oss med detta behov! Problemet är att det andliga behovet av en eller annan orsak har fyllts av icke-andlighet.

Det var därför Jesus sade och nu citerar jag, Matt. 5:3 (olika bibelöversättningar för största möjliga förståelse):

»Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till.
" - 1917

"Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket." - SFB

"Lyckliga är de ödmjuka! Himmelriket tillhör dem." - SVL

"Lyckliga* är de som är medvetna om sitt andliga behov,*+ eftersom himlarnas kungarike tillhör dem.+" - NW

När min mor blev troende, fanns nästan bara kvinnor i församlingen, idag finns det mycket mera män med. Jag tror att vi kvinnor i allmänhet styrs mera av känslor än män. Vi "känner" att något är rätt! Lycklig är den, man såväl som kvinna som fyller sitt andliga behov med Bibelns livgivande kunskap!

"Jag har bett att Gud ska ge er glädje och uppmuntran, en gemenskap full av kärlek och att ni ska förstå vilken möjlighet Gud har gett oss för att vi ska få del av den djupa visdom och kunskap som finns i Kristus.

I honom finns nämligen all vishet och kunskap gömd.
" - Kol. 2:2, 3
Anonym
#7. Publicerat 2014-11-26 av Anonym
Själv föredrar jag att gå omkring, fram och tillbaka, på bönesamlingen. Att hela tiden röra på kroppen, röra på armarna, röra på benen, omväxlande blunda och titta var jag går. Jag stortrivs på bönesamlingar när man kan göra det, när man är några stycken som ber tillsammans och att man känner att man kan vara fri att röra sig.
Jag instämmer i detta, Daniel! Har aldrig varit på en sådan bönegudstjänst/-samling. Men jag går timslånga promenader varje dag i skogen med sonens hund. Inofficiellt kallar jag det mina 'bönevandringar', för det är då jag umgås bäst med Gud. Det är inte alltid jag ber regelrätta böner, jag menar... som att jag tänker ut vad jag vill säga till Gud. Ofta ber jag Honom bara 'skanna' mitt inre och sedan låter jag mina tankar vandra.

Ibland är min själ full av glädje och då blir mina tankar min tacksamhet till Honom. Ibland är jag full av oro av någon anledning, och då blir mina tankar min bön om hjälp. Vad det än är som rör sig inom mig, så lämnar jag över det till Honom i de här stunderna, och ofta kommer jag hem med lösningen på ett problem, med lugn i sinnet, eller ännu mer uppfylld av tacksamhet till Honom.

Just detta att jag är i farten, att jag går, gör att jag slappnar av och att hela situationen känns naturlig och okonstruerad. Dessutom, att jag befinner mig i Guds natur gör att jag upplever Honom otroligt nära.
Anonym
#8. Publicerat 2014-11-26 av Anonym
Ska vi börja med att definiera andlighet?
Daybreak, nu blev jag nyfiken! Kan du berätta hur du tänker dig att 'andlighet' kan definieras?
På flera olika sätt?
Anonym
#9. Publicerat 2014-11-26 av Anonym
Sann andlighet är att personligen känna Gud, och upprätthålla en god relation med Gud, genom ett böneliv och lydnad.
Gud är Ande, så vi skall tillbe Gud i ande och sanning. :)

Gud välsigne er alla! :)
Anonym
#10. Publicerat 2014-11-26 av Anonym
Sann andlighet är att personligen känna Gud, och upprätthålla en god relation med Gud, genom ett böneliv och lydnad.
Gud är Ande, så vi skall tillbe Gud i ande och sanning. :)

Gud välsigne er alla! :)
Med den definitionen så är svaret ganska självklart, att andligheten inte har med kön att göra, alltså som att kvinnor skulle vara mer andliga än män. Och i så fall visas inte heller andligheten i frekvensen av kyrkbesök.

En följdfråga kan då vara: varför söker sig kristna människor inte spontant till en kyrka för att utöva, eller få utlopp för, sin andlighet?
smålänning i norr säger: Andra Moseboken 23:8 Du ska inte ta mutor, för mutor förblindar de visa* och förvränger de rättfärdigas ord.
Skriv Skriv här Skriv i megafonen