Del 2
På Jesu tid fanns det en tradition att inte uttala Guds namn: JAHWEH. Och ibland ville man inte ens säga ”Gud”. Då sade man himlen, eftersom Gud representerar allt som himlen innebär. Så är det exempelvis i Jesu berättelse om den förlorade sonen. Han kommer hem till far och säger att han syndat mot himlen och mot honom. Att vara i himlen är därför detsamma som att vara i Gud. Det är också vad Jesus uttrycker i Joh 14:10.
”Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig?”
Det uttrycker alltså gemenskap mellan Fadern och Sonen. Jesus använder här, som så ofta annars, bildspråk.
Det finns också verser som säger att Jesus var "sänd av Gud", en fras som väl beskriver Gud som den yttersta källan till vad eller vem som sänds. Johannes Döparen var en man "sänd av Gud" (Joh 1: 6), och det var han som sa att Jesus "kommer uppifrån" och "kommer från himlen" (Joh 3:31). När Gud ville tala om de människor som han skulle välsigna dem om de gav sitt tionde, sade han till dem att Gud skulle öppna "himlens fönster" och utgjuta en välsignelse (Mal 3:10 -. KJV??). Naturligtvis förstod alla idiomet som används, och ingen trodde att Gud bokstavligen skulle hälla saker ur himlen. De visste att frasen betydde att Gud var ursprunget till de välsignelser de fått. Ännu ett exempel är när Kristus talade och sade: "Johannes dop-var kom den ifrån? Var det från himlen eller från män? "(Matt. 21:25). Naturligtvis så var Johannes dop ”från himlen” på så sätt att Gud var källan. Johannes fick inte idén på egen hand, utan den kom "från himlen." Versen tecknar ett tydligt idiom: saker kan vara "från himlen", dvs från Gud, eller de kan vara "från män." På samma när de används om Jesus. Jesus är "från Gud", "från himlen" eller "från ovan" i den meningen att Gud är hans far och därmed hans ursprung.