Diskussion

Skapat 2018-01-12 av Mina, kvinna, 51 år, Kalmar län.

Svar till "ensam å ensamhetskänsla"

Hej!
Allmänt sett kan känslor på olika områden i livet ( som pågått kanske en längre period) Våra mycket svårt om de är plågsamma känslor. Dvs känslor som helt enkelt plågar dig. En sådan sak kan absolut vara tex det område, som handlar om ensamhet och känslorna därtill. Det kan vara naturligt å sunt till viss del, att känna det man känner. Vi är ju människor å ej maskiner. Men när det gäller vissa känslor och om de är pågående och pågår väldigt länge. Då finns en fara i att "fastna" i/av dessa känslor. Och då kan det bli som så att även om du träffar en livskamrat, och, el nära vänner. Kan de här känslorna ligga kvar ändå el återkomma alltför lätt då och då. Det allra bästa är om man lyckas att direkt bli av med dessa känslor. Om de påverkat för mycket och för länge. Då blir en framtida relation bättre. Liksom vänskapsrelationer åxå. Det finns konkreta "saker" man kan göra. Och om man känner som du gör, då är det/kan vara, bra att göra ngt åt det. Ist för att acceptera och i värsta fall identifiera sig med dessa känslor alltför mycket. Om de är som du beskriver, nertyngande, alltför negativa och plågande. Det kan under en tid kräva lite jobb från en själv och uthållighet att ta sig "därifrån". Men är värt det. För övrigt är vi ju i grunden alltid ensamma förutom att Gud är med oss nära. Och att det ej går att räkna med att ngn annan kan "fylla" tomrummet el hjälpa upp det som orsakar dessa känslor. (Visst, man kan känna det är helt i sin ordning när man faktiskt ser på sina omständigheter och är ensam!) Det betyder ändå inte att du skall behöva känna såhär i längden, menar, trots att mycket i livssituationen kan "tala" för det. Därefter, i en sund relation kan naturligtvis båda ha mycket att ge varandra. Men idealet är förståss att båda har "egen källa" att hämta ur, till varandra.
Kram från mig.

Svara | Citat | Rapportera | Övervaka

Svar på inlägg

#1. Publicerat 2018-01-14 av sanningssökare

"Det är inte gott för mannen att vara alena"! Och så skapar Gud kvinnan för att mannen ej skall vara ensamen. Med det sagt så säger ju också Gud att detsamma gäller kvinnan! De är skapade till en enhet där de kompletterar varandra med sina av Gud givna olika egenskaper. De ger också varandra den här personen livskamraten som genom det man ger varandra gör att man inte är ensamen.

Det är dock lätt att det även där går fel när vi inte följer bruksanvisningen. Denna dejtingsida är ju också en samlingsplats för så många som inte har fått det som var tänkt att få i sina äktenskap förållanden. Men vi får alla nya schanser hela tiden!

Så Gud kommenterar just detta med orden "det är inte gott för mannen att vara alena" och berättar därmed hur han skapat oss och hur viktigt det är med kvinnan och mannen i ett ömsesidigt behovsförhållande. Där vi ger varandra det som vi har behov av. Något grundläggande inlagt i vårt DNA tror jag. Därför skall vi lämna våra föräldrar och bli ett med vår äkta hälft. Att lämna föräldrarna är ju också en del att lämna ett sammanhang där man inte är ensam, om familjen fungerar som det är tänkt, och får ett nytt sammanhang med sin man eller sin fru där man också får denna gemensakap och umgänge som gör att man inte heller där är ensam.

Va tror du ni om det!?

Svara | Citat | Rapportera

#2. Publicerat 2018-01-14 av Roffe

– Jag (Tomas Sjödin) skall prata om vemod, flyttfåglar, hemlängtan och om människans inbyggda navigeringssystem. Om livslånga inre resor och om att lida av kronisk resfeber. Musiken blir genomgående vemodig. Inte nödvändigtvis sorglig, bara lite hjärtslitande..Kan höras här:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/994629?programid=2071
Vemod beskriver en stillsam stämning av saknad och sorg över något som man känner har försvunnit och gått förlorat. Det syftar på ett svårmod och en sorgsenhet full av längtan.

Svara | Citat | Rapportera

Ben säger: Hej Turbotant! Tack detsamma, Gud välsignelse över dig.

Skriv Skriv här Skriv i megafonen