TonyP säger: Ny dag av hopplöshet o otacksamhet. Oavsett omständigheter är vi ”Guds Ambassadörer”, att tacksamt delge Korsets Livsförvandlande Kraft. Glad Påsk
Skriv Skriv här Skriv i megafonen

Forum > Kärlek och relationer > Diskussion

Snöflingan
Skapat 2017-11-17 av Snöflingan, kvinna, 43 år, Västra Götalands län.
Skild, gifta sig för en andra gång?
Jag försöker leta bland inläggen här för jag har för mig att vi har haft denna diskussion innan, men jag hittar den inte så jag ställer frågan igen.

Hur tänker ni om ett par där den ena varit gift en gång innan, är skild och den andra aldrig varit gift? Ska de gifta sig eller gifta sig inte? Vad är det mest "kristna" att göra?

Sedan tar jag återigen upp det här med ålderskillnader. Hur tänker vi kring det? Är det acceptabelt när ena partner är 20-15 år äldre än den andra? Vad tänker vi när vi ser ett par och inser att "oj, det måste skilja 15 år mellan dem". Vad händer med oss när vi ser ett sånt par? Nu pratar jag vuxna, alltså över 18.

Någon som har några kloka och intressanta ord att dela med sig?

Svar på inlägg

Anonym
#1. Publicerat 2017-11-18 av Anonym
Vad Gud har fogat samman får människan inte skilja åt. Den som är skild bör egentligen därför sträva efter att försonas med sin expartner. Men är det omöjligt, pga otrohet, destruktiv psykisk eller fysisk misshandel, då tror inte jag Gud vill att vi ska fortsätta skada varandra eller oss själva.
Sen är det väl en fördel ju mer erfarenheter man delar, särskilt när det kommer till erfarenhet av tidigare relationer. En oskuld mår nog bäst av att finna en annan oskuld. En skild person får mer förståelse från en annan skild etc. Det är mina personliga reflektioner.

Och när det kommer till ålder, så tror jag vi är skapade för en livslång jämbördig relation. Bägge ska ha samma ork för varann, för sina arbeten och sina barn. Bägge ska sträva ungefär åt samma håll. Blir det snefördelat håller det inte.
Det blir omoraliskt med 15+ åldersskillnad om den ene vill ha barn när den andre blivit gammal. Det blir fel när den ene blir gammal och sjuk och den andre måste ta hand om sin partner.
Sen tycker jag personligen inte det står helt rätt till med en människa som förnekar den hon är och 20 års livserfarenhet. Jag menar att jag hör ofta från personer som är äldre och söker yngre: "det gör inget för jag känner mig ung". Då förnekar man sin identitet och det långa liv man levt.
Vi åldras och det ingår i jordelivet och borde inte vara något att skämmas för.
Anonym
#2. Publicerat 2017-11-18 av Anonym
Jag försöker leta bland inläggen här för jag har för mig att vi har haft denna diskussion innan, men jag hittar den inte så jag ställer frågan igen.

Hur tänker ni om ett par där den ena varit gift en gång innan, är skild och den andra aldrig varit gift? Ska de gifta sig eller gifta sig inte? Vad är det mest "kristna" att göra?

Sedan tar jag återigen upp det här med ålderskillnader. Hur tänker vi kring det? Är det acceptabelt när ena partner är 20-15 år äldre än den andra? Vad tänker vi när vi ser ett par och inser att "oj, det måste skilja 15 år mellan dem". Vad händer med oss när vi ser ett sånt par? Nu pratar jag vuxna, alltså över 18.

Någon som har några kloka och intressanta ord att dela med sig?
Då måste jag fråga: De är ett par. Har det här paret en sexuell relation, jag menar med samlag och hela den biten? I så fall har det redan "gift sig". Då är det bara det juridiska furbundet kvar.

Det beror på hur gammal den yngre parten är.
Anonym
#3. Publicerat 2017-11-18 av Anonym
Vad Gud har fogat samman får människan inte skilja åt. Den som är skild bör egentligen därför sträva efter att försonas med sin expartner. Men är det omöjligt, pga otrohet, destruktiv psykisk eller fysisk misshandel, då tror inte jag Gud vill att vi ska fortsätta skada varandra eller oss själva.
Sen är det väl en fördel ju mer erfarenheter man delar, särskilt när det kommer till erfarenhet av tidigare relationer. En oskuld mår nog bäst av att finna en annan oskuld. En skild person får mer förståelse från en annan skild etc. Det är mina personliga reflektioner.

Och när det kommer till ålder, så tror jag vi är skapade för en livslång jämbördig relation. Bägge ska ha samma ork för varann, för sina arbeten och sina barn. Bägge ska sträva ungefär åt samma håll. Blir det snefördelat håller det inte.
Det blir omoraliskt med 15+ åldersskillnad om den ene vill ha barn när den andre blivit gammal. Det blir fel när den ene blir gammal och sjuk och den andre måste ta hand om sin partner.
Sen tycker jag personligen inte det står helt rätt till med en människa som förnekar den hon är och 20 års livserfarenhet. Jag menar att jag hör ofta från personer som är äldre och söker yngre: "det gör inget för jag känner mig ung". Då förnekar man sin identitet och det långa liv man levt.
Vi åldras och det ingår i jordelivet och borde inte vara något att skämmas för.
Omoraliskt...? Är det inte upp till personerna själva att välja?
Tänk om Gud vill föra ihop två personer med 15+ i åldersskillnad..tror du att han bryr sig om detta med åren då? Eller är andra saker viktigare än ålder?
Tillit
#4. Publicerat 2017-11-18 av Tillit
Min äldsta dotter är gift med en tolv år äldre man (tolv eller femton kan knappast ha betydelse i sammanhanget, så jag tar det som exempel här). Det var svårt förts för mig och mitt ex när vi var 42, han 33 och hon tjugoett när de förlovade sig. Jo, vi hade synpunkter (var inte bara åldern) men han är en underbar pappa och make, så vi har fått be om förlåtelse för vissa ord som inte borde ha sagts då.

Bibeln är full av berättelser hur Gud är med och välsignar och använder det som inte är perfekt och idealiskt. Vilka är då vi att gå in och styra och sätta upp "kristna" mallar för när två människor finner varandra och vill leva tillsammans? När Gud får vara med i den föreningen så har det alla möjligheter att bli något fantastiskt. Saker som varit fel i det förflutna ligger under Jesu blod och försoning. Jag anser att det även gäller ett brustet äktenskap. (Ja, det finns mycket att säga om det bibelord som tar upp detta specifikt, men jag tror att jag letar upp tråden som senast behandlade detta istället för att gå igång med en ny diskussion. Återkommer)

Det är väl långt fler saker som kan skapa obalans och snedfördelning än ålder. Sjukdom, personligheter, vad man vill med livet mm. mm.
ferguson
#5. Publicerat 2017-11-18 av ferguson
Vad Gud har fogat samman får människan inte skilja åt. Den som är skild bör egentligen därför sträva efter att försonas med sin expartner. Men är det omöjligt, pga otrohet, destruktiv psykisk eller fysisk misshandel, då tror inte jag Gud vill att vi ska fortsätta skada varandra eller oss själva.
Sen är det väl en fördel ju mer erfarenheter man delar, särskilt när det kommer till erfarenhet av tidigare relationer. En oskuld mår nog bäst av att finna en annan oskuld. En skild person får mer förståelse från en annan skild etc. Det är mina personliga reflektioner.

Och när det kommer till ålder, så tror jag vi är skapade för en livslång jämbördig relation. Bägge ska ha samma ork för varann, för sina arbeten och sina barn. Bägge ska sträva ungefär åt samma håll. Blir det snefördelat håller det inte.
Det blir omoraliskt med 15+ åldersskillnad om den ene vill ha barn när den andre blivit gammal. Det blir fel när den ene blir gammal och sjuk och den andre måste ta hand om sin partner.
Sen tycker jag personligen inte det står helt rätt till med en människa som förnekar den hon är och 20 års livserfarenhet. Jag menar att jag hör ofta från personer som är äldre och söker yngre: "det gör inget för jag känner mig ung". Då förnekar man sin identitet och det långa liv man levt.
Vi åldras och det ingår i jordelivet och borde inte vara något att skämmas för.
"Vad Gud sammanfogat får människan inte skilja åt" så står det men har Gud verkligen sammanfogat alla äktenskap? Naturligtvis inte! Gud sammanfogar varken satansdyrkare eller homosexuella par. Inte heller accepterade han att Israels män gifte sig med hedniska kvinnor i landet. I Esra 9-10 står det om hur Gud upplöser äktenskapen och att de hedniska kvinnorna och även deras barn sänds i väg, Esra 10:44
"4Alla dessa hade äktat främmande kvinnor, men nu skickade de bort både hustrur och barn.

Men frågan var om man kan gifta om sig efter skilsmässa? Att Gud hatar skilsmässa vet vi från Malaki men ovan tillåter han det minst onda, skilsmässa. Tyvärr står det inget i Esra om männen gifte om sig eller inte så vi kan inte tolka in nått om omgifte ur den händelsen. Själv är jag ambivalent i frågan.

Vad gäller åldersskillnad så håller jag självklart med Impressionalisten, det är upp till dem själva att avgöra. Vad omoralen skulle bestå av om åldersskillnaden var 15 år plus förstår jag inte. Det är som att säga att en frisk inte kan gifta sig med en handikappad! Bort det skulle Paulus säga. Och vad skulle det vara för fel att när man blir gammal och sjuk den andre måste ta hand sin partner! Det är väl själva kärnan och den djupa innebörden i ett äktenskap att få dela allt i nöd som i lust. Tyvärr får alltför många erfara att klausulen om nöden blivit struken.

Anonym
#6. Publicerat 2017-11-18 av Anonym
Ja, blir det inte väldigt märkligt...om vi först skulle kalkylera in hälsa, vinst och förlust, möjliga framtida sjukdomar och brister osv? Om vi utgår ifrån och väljer att äkta någon som endast står i samma "klass" som oss själva, samma hälsograd? "Nej, dig vill jag inte gifta mig med, för du har för många hälsorisker..och det kan bli för jobbigt för mig i framtiden". Eller "Jag älskar dig nu...men i framtiden kommer jag förmodligen inte att göra det, eftersom du inte kan få några barn med mig".
Praktisk matchning går före utgivande kärlek?
Tillit
#7. Publicerat 2017-11-18 av Tillit
Jag försöker leta bland inläggen här för jag har för mig att vi har haft denna diskussion innan, men jag hittar den inte så jag ställer frågan igen.

Hur tänker ni om ett par där den ena varit gift en gång innan, är skild och den andra aldrig varit gift? Ska de gifta sig eller gifta sig inte? Vad är det mest "kristna" att göra?
Vi hamnade i den diskussionen i tråden "HBTQ och Kristen" av någon anledning så vill du läsa mer istället för att återupprepa en komplex och intressant diskussion här så läs där runt sidan 250 någonting.

Vandra tipsade där om en bok dessutom som heter Skilsmässa och omgifte i kyrkan som ska vara bra.

Jolly hänvisning till "oskuld" är ganska tuff i dagens samhälle anser jag. Att en man eller kvinna som kommit uppåt fyrtioårsåldern men aldrig funnit någon att gifta sig med ska behöva vänta på en oskuld som dessutom är i samma ålder gör väl sannolikheten att hitta någon ytterst begränsad? Är det inte ytterst få i den åldern som inte haft något sorts förhållande där sex varit inblandat?

Det finns förlåtelse och upprättelse för allt genom Jesus, så varför skulle inte ett brustet äktenskap där återförening inte längre kan vara aktuellt, till exempel om exet har gift om sig och därmed måste bryta ett äktenskap till för att återförenas, omfattas av denna upprättelse? Är skilsmässa undantaget försoningen?
Anonym
#8. Publicerat 2017-11-18 av Anonym
Vi hamnade i den diskussionen i tråden "HBTQ och Kristen" av någon anledning så vill du läsa mer istället för att återupprepa en komplex och intressant diskussion här så läs där runt sidan 250 någonting.

Vandra tipsade där om en bok dessutom som heter Skilsmässa och omgifte i kyrkan som ska vara bra.

Jolly hänvisning till "oskuld" är ganska tuff i dagens samhälle anser jag. Att en man eller kvinna som kommit uppåt fyrtioårsåldern men aldrig funnit någon att gifta sig med ska behöva vänta på en oskuld som dessutom är i samma ålder gör väl sannolikheten att hitta någon ytterst begränsad? Är det inte ytterst få i den åldern som inte haft något sorts förhållande där sex varit inblandat?

Det finns förlåtelse och upprättelse för allt genom Jesus, så varför skulle inte ett brustet äktenskap där återförening inte längre kan vara aktuellt, till exempel om exet har gift om sig och därmed måste bryta ett äktenskap till för att återförenas, omfattas av denna upprättelse? Är skilsmässa undantaget försoningen?
Detta är intressant. Villkoret och även möjligheterna för en återförening försvinner till 0,00...då den ena partnern gift om sig med en annan. Den partner som finns kvar...blir då utan band till sitt ex, eftersom exet har ett nytt band med den som den gift om sig med. Eller har den nygifte ett dubbelband, med båda kvinnorna/männen..? Försvinner dubbelbandet endast vid otukt som skilsmässoskäl? Personen är alltså fortfarande inför Gud gift med två personer i så fall?
Tillit
#9. Publicerat 2017-11-18 av Tillit
Detta är intressant. Villkoret och även möjligheterna för en återförening försvinner till 0,00...då den ena partnern gift om sig med en annan. Den partner som finns kvar...blir då utan band till sitt ex, eftersom exet har ett nytt band med den som den gift om sig med. Eller har den nygifte ett dubbelband, med båda kvinnorna/männen..? Försvinner dubbelbandet endast vid otukt som skilsmässoskäl? Personen är alltså fortfarande inför Gud gift med två personer i så fall?
Att synda skulle då vara en "bättre" lösning? Eller ännu bättre att då gå och önska att den andra parten syndar så att man därmed blir fri? Om man skiljer sig av "fel" skäl blir skilsmässan plötsligt okej om den ena parten har sex med någon annan innan han/hon gifter om sig? Blir det inte makabert om vi börjar gå så efter bokstaven? Kan den som då begick otukt (är det samma sak som vi kallar otrohet?) ändå bli förlåten och få ett välsignat nytt äktenskap?
Anonym
#10. Publicerat 2017-11-18 av Anonym
Att synda skulle då vara en "bättre" lösning? Eller ännu bättre att då gå och önska att den andra parten syndar så att man därmed blir fri? Om man skiljer sig av "fel" skäl blir skilsmässan plötsligt okej om den ena parten har sex med någon annan innan han/hon gifter om sig? Blir det inte makabert om vi börjar gå så efter bokstaven? Kan den som då begick otukt (är det samma sak som vi kallar otrohet?) ändå bli förlåten och få ett välsignat nytt äktenskap?
Nej, nej, nej..att leva i synd kan väl inte vara en bättre lösning än att ha bett om förlåtelse för misstagen man gjort, och att man sedan gift om sig?
Dom två andra frågorna.."lösningarna"...speglar väl bara hur hjärtat, baktanken och motiven är? Allt sker mellan Gud och den enskilda människan, och ingen kan dölja någonting för honom..oavsett vad folk tycker och säger.
TonyP säger: Ny dag av hopplöshet o otacksamhet. Oavsett omständigheter är vi ”Guds Ambassadörer”, att tacksamt delge Korsets Livsförvandlande Kraft. Glad Påsk
Skriv Skriv här Skriv i megafonen