Diskussion

Skapat 2017-09-14 av Anonym.

Synd och rättfärdighet

Vad är synd?
Vad är rättfärdighet och rättfärdiggörelse?

Svara | Citat | Rapportera | Övervaka

Svar på inlägg

Sida 1 av 24

#1. Publicerat 2017-09-14 av tillit

På första frågan skulle jag vilja börja med två bibelord. Två synder som har haft de allra största konsekvenserna för hela världen. Första är Lucifers fall:

"Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son!
Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken!
Du sade i ditt hjärta: ’Jag ska stiga upp till himlen, jag ska resa min tron ovanför Guds stjärnor.
Jag ska sätta mig på mötesberget längst upp i norr. Jag ska stiga upp över molnens höjder, jag ska bli som den Högste.’
Men ner till dödsriket störtades du, längst ner i graven."

Jesaja 14:12-15 SFB15

Andra är syndafallet:

"Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort.
Han sade till kvinnan:
”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?”
Kvinnan svarade ormen:
"Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö
”Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”

Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt."

Första Moseboken 3:1-6 SFB15

Vad jag kan se är det högmod i båda fallen. Att vilja bli som Gud. Att ersätta honom med sig själv. Vilja ta hans plats. Jag tror att det är grunden till allt som kallas synd.

Finns förstås massor mer att säga om vad synd är, men man måste ju börja någonstans :)

Om rättfärdighet och rättfärdiggörelse pratas det ju friskt om just nu i andra trådar, men jag återkommer med en del om det här när jag har laddat lite...

Svara | Citat | Rapportera

#2. Publicerat 2017-09-14 av Roffe

Vad är synd?

Det ord som används oftast i Nya testamentet är grekiska hamartia. Det betyder helt enkelt att "missa målet", som när man skjuter iväg en pil och den hamnar vid sidan om måltavlan.

Gamla testamentets hebreiska text använder ofta ordet chata för att beskriva synd. Det har i stort sett samma betydelse som hamartia. Så när Hesekiel varnade för att "den som syndar skall dö" (Hes 18:4) och Paulus skrev att "syndens lön är döden" (Rom 6:23), så menade de samma sak. Båda ville visa att det här med synd inte är någon bagatellfråga.

Svara | Citat | Rapportera

#3. Publicerat 2017-09-14 av Anonym

Jag tycker uttrycket: "missa målet" är uddlöst och ger intrycket av något väldigt bagatellartat. Ungefär som att få en 9:a istället för en 10:a i Dart. En duktig jägare kan missa målet med några millimetrar.

Är inte den yttersta konsekvensen av synd i dess yttersta bemärkelse fullständigt katastrofal? Man tvingas tillbringa evigheten på en plats värre än någon av oss kan föreställa sig. Förvisso missar man målet, men betydligt värre än att förlora i Dart...

Svara | Citat | Rapportera

#4. Publicerat 2017-09-14 av Anonym

Jätteintressanta svar! :)

Ja, Lucifers synd var högmod av högsta grad. När det står uppräknat vad Gud hatar mest, så är högmod först på listan.
Högmod är nog ett av dom största problemen idag, och finns i många varianter och blandade konsekvenser.
Men jag tror inte att man alltid tänker på att det är just högmod man har.

Ja, att missa målet kan ju tolkas som en typ av gärningslära också. Att man liksom kämpar järnet hela livet, men ändå inte klarar det. Man måste ju veta vilket mål det handlar om.

Några frågor och funderingar...
Kan man styra sina tankar, ord och gärningar till den graden att man inte syndar..? Var går gränsen för vad som kan kallas synd?
ÄR vi våra tankar, ord och gärningar?
Hur delaktiga är vi i synden i så fall?
När blir synd så farlig att den formar oss och förstör för själen?
Uttrycket "att synda på nåden"...vad handlar den om egentligen?
Vi lever ju med både "köttet" och anden...vilka gärningar i köttet är synd? Alla? Hur skiljer vi på dom båda?

Ni får gärna filosofera öppet. :)

Svara | Citat | Rapportera

#5. Publicerat 2017-09-14 av ferguson

Vad är synd?
Vad är rättfärdighet och rättfärdiggörelse?

Ordet synd kommer från tyskans "sunde" alltså det vatten som skiljer ön från fastlandet. En bra beskrivning, synd skiljer människan från Gud.

Paulus skriver i Rom 3 att ingen blir rättfärdig genom laggärningar. Att vara rättfärdig är att tro på Gud och rättfärdiggörelse är vägen fram till tro, Guds dragande Joh 6:44;

"ingen kan komma till mig om inte Fadern drager honom"

"för att i den tid som nu är visa sin rättfärdighet, att han själv är rättfärdig och gör den rättfärdig som är av Jesu tro. Rom 3:26

"0så visst som Gud är en, han som skall göra de omskurna rättfärdiga av tro och de oomskurna rättfärdiga genom tro" Rom 3:30

Svara | Citat | Rapportera

#6. Publicerat 2017-09-14 av Tillit

"Nära skjuter ingen hare" heter det ju också... Så konsekvensen av en bom på en millimeter är ju lika stor som på en meter....
Men Jesus säger faktiskt att den som har brutit mot ett av buden har brutit mot hela lagen och då är ju följden katastrofal om man satt sitt hopp till att bli rättfärdig den vägen...

Svara | Citat | Rapportera

#7. Publicerat 2017-09-14 av Anonym

Kan man böja orden..i praktiken?

Kan man vara syndig, mer syndig och mest syndig?

Kan man vara rättfärdig, mer rättfärdig och mest rättfärdig?

Går syndig och rättfärdig att gradera som en status av en människas position...genom egenskap eller handling?

Jag ser ibland att människor dömer varandra, efter egenskaper och handlingar...som att det graderas efter kyrkoskalor och doktringrader.

Jag ska ta ett exempel..
En kvinnlig vän till mig träffade en man i ett samarbete i en kyrka. Dom hade en förbönstjänst utåt, för människor. Mannen var gift men var olycklig..för deras kärleksliv fungerade inte sedan länge tillbaka.
Dom här två personerna blev förälskade. Mannen skiljer sig och gifter sig med min vän. Församlingen svarar med att tillrättavisa dom skarpt, tvingade dom att sluta med förbönstjänsten och många frös ut dom och såg anklagande på dom. I sju år! Sedan sa dom till församlingen: "Har vi inte betalat tillräckligt nu?".
Dom hade bett om förlåtelse för länge sedan..

Vem/vilka syndade så att konsekvenserna blev störst...?
Jag tänker ofta på detta...

Svara | Citat | Rapportera

#8. Publicerat 2017-09-14 av Tillit

Det är hemskt när det blir så. Jesus säger ju "döm inte för att ni inte ska bli dömda" och "förlåt oss våra skulder så som vi också förlåter dem oss skyldiga är". Det är alltså ytterst allvarligt att döma och inte förlåta. Resultatet blir alltså om vi tar Jesu ord på allvar att vi själva blir dömda och inte kan be om förlåtelse...

Svara | Citat | Rapportera

#9. Publicerat 2017-09-15 av tillit

Angående "att synda på nåden" som ju inte står i Bibeln så tror jag att det har sitt ursprung i Hebreerbrevet 10:26 och 6:4-6

"För om vi fortsätter att synda med vett och vilja efter att ha fått kunskap om sanningen, då finns inte längre något offer för synderna utan bara en fruktansvärd väntan på domen och en rasande eld som ska förtära motståndarna." Hebr 10:26-27

"De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter men sedan avfallit, dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt." Hebr 6:4-6

Dessa två ord lösryckta ur sitt sammanhang var i min ungdom bland de svåratse bibelord som fanns. För konsekvensen av "att synda på nåden" dvs att medvetet använda nåden som ett sätt att synda "med vett och vilja" skulle vara oförlåtligt... jag växlade mellan Romarbrevet 7 och 8 som gav mig tröst, att jag egentligen inte ville göra fel (det onda som jag inte vill det gör jag) men samtidigt så slog orden mig "den som tagit del... och avfallit... korsfäster Kristus på nyttt..." och "synda med vett och vilja efter att ha fått kunskap...finns inte längre något offer..."
Vissa perioder kände jag att det är kört. Jag är evigt förtappad. Finns ingen förlåtelse för jag har kosrfäst Jesus på nytt genom att synda på områden som jag redan vet är fel..... Så gick tankarna hos en fjorton, femton, sextonåring...
Men Romarbrevet 8 blev min upprättelse. Det finns ingen fördömelse och det är dessutom möjligt att börja leva efter Anden..

Jag la faktiskt Hebreerbrevets varning åt sidan för utifrån ljuset av övriga bibeln där jag inte kunde hitta en så definitiv oförlåtlig synd förutom synd mot den Helige Ande som Jesus nämner (och jo, som ung tonåring så fanns den fruktan ett tag också, tänk om jag har gjort det....) och Andens vittnesbörd i mig visade att jag inte var förtappad. Jag hade fortfarande en stark gudsrelation och hur skulle jag kunna ha det om jag gått över gränsen och syndat "med vett och vilja".

forts.

Svara | Citat | Rapportera

#10. Publicerat 2017-09-15 av tillit

forts...

Inte förrän på senare år så kunde jag förstå vad dessa två bibelord handlade om egentligen. Jag har alltid älskat Hebreebrevet, men ändå inte sett kopplingen. För ett tag sen så satt jag med en av mina söner och han började berätta hur han brottats med samma fördömelse som jag efter att ha varit med i en kyrka med väldigt stark förkunnelse på helgelse och överlåtelse. Vi pratade länge och plötsligt så blev jag så lycklig över hur Gud hade omsorg om honom att iinte fastna i samma fördömelse och lagiskhet som är så lätt när man ivrar för rättfärdighet. För ett tag sen skrev han så här till mig:

"Vi måste förstå hebreerbrevet som helhet när vi läser dessa varningar. Hebreerbrevet är skrivet till kristna judar som pga av förföljelse ville anpassa sig till judarna och återigen gå in under lagens ok och försöka vinna rättfärdighet genom lagen. Det är mot detta hebreerbrevets författare vänder sig emot: att man förringar Guds nåd för att vara rättfärdig i sig själv. Läser man vidare hela kapitel 10 så förstår man också att det är just den synden han talar om: att vända sig bort från Jesu nåd och gå tillbaka till att offra djur och leva efter judisk lag. På det sättet håller man ju Jesu blod för orent och påstår att Jesu blod inte är tillräckligt."

Och pang! det är ju det som det står... Hebreerbrevet går igenom att offret (i templet) inte räckte och att man därför måste uppfylla lagen helt för att uppnå frälsning, men INGEN KAN, så att åter sätta sin tilltro till detta när vi har fått en NY VÄG genom Jesus är att "korsfästa honom på nytt och att håna honom offentligt". Och vi kan ta till oss samma varning när vi börjar förlita oss på egenrättfärdighet. För när vi syndar så vet vi ju att vi gör fel. Det är inte den "vett och vilja" som ordet talar om utan just därför. Att åter sätta sin tro till att man klarar det själv trots att det var Jesus från början som upprättade oss när vi tog emot frälsningen.

Ser man det utifrån att orden handlar om att söka sin rättfärdighet i lagen (och av laggärningar) så blir det solklart :)

Svara | Citat | Rapportera

Sida 1 av 24

Sommarsol säger: "Goda vänner är som solstrålar. Man ser de inte alltid men tanken på att de finns värmer" <3

Skriv Skriv här Skriv i megafonen