Forum > Religion och tro > Diskussion

Kristen tro går inte ut på att man håller med varandra i alla teologiska frågor. Från början var det tanken, men det har mer att göra med att det kyrkan blir mer effektiv i sitt arbete. Nu har det gåt några tusen år sedan Bibeln och NT färdigställdes, och den har översatts genom århundradena, av olika bibelsällskap, till olika språk, och med olika agendor. Vissa översättningar, om inte alla, är framtagna för att styrka vissa läror.

Poängen blir istället att kunna älska varandra, trots att man inte alltid har samma synsätt i olika frågor. Ofta tror folk på ett speciellt sätt för att det är den teologi samfundet har, och det hela ligger på ett emotionellt och socialt plan, inte alltid på ett andligt och intellektuellt. Sådant måste vi troende ha överseende med. Den hållningen rekommenderar jag även dig. blir det svårt för dig kan det visa sig vara just det som skiljer dig från troende, förmågan att älska och ha överseende. Vad vet jag?

Sedan är det så att de flesta här inne inte är bibellärare. Och ofta kanske rätt fåkunniga när det gäller Bibeln. De berättar vad de tror de vet eller vad de tror de hört, men är oftast inte så säkra, egentligen, även om man kan få intrycket av det.

Jag skulle säga att endast Gud kan slå fast vem som är en verklig kristen. Men förenklat kan man säga, att var och en som bekänner Jesus som Herren utifrån tron att Gud har uppväckt honom från de döda samt att man lever som han levde, dvs en efterförljare, är troende. Missionsbefallningen är ju tvådelad: 1. Omvändelse till ett tillstånd av räddad, under nåd. 2. Lärande till Jesu efterliknad. 2an kan ta tid. Under tiden är vi skyldiga att älska varandra, inte nödvändigtvis vara 100% överens i alla teologisk

Vi är alla kristna. Sedan finns det olika inriktningar inom kristendomen och alla ”ser inte alla som kristna”. Jag tänker att det hade varit lite tråkigt om alla vi ”kristna” tyckt och tänkt exakt samma sak. Då försvinner alla samtal och diskussioner man har haft. Jag upplever att många gånger när jag själv utvecklas som mest i min tro är när man lyssnar vad andra ”kristna” har utvecklas mest. Kanske inte just det ögonblicket, men sedan när man har fått tänka lite på vad den andra har sagt. I SAMTALET HÄNDER MYCKET. Vem av oss sedan som har rätt? Det vet vi faktiskt inte och jag är inte helt övertygad om att vi ska veta det heller.

Vi har haft källkritik med i några av våra diskussioner och ibland har vi även efterfrågat det också. Helande och tro. Det är just vad det handlar om TRO. Jag tror på mirakel eller underverk eller vad man nu vill kalla det. Det är en personlig tro som man har med Gud och även om jag som jobbat inom vården sett mirakel finns det saker som jag inte tror på. Att återuppväcka någon som legat död i tre dygn tror jag är omöjligt. I min värld är det omöjligt att ens se det och det beror på mitt fyrkantiga sätt att tänka inom vården. Det är för mig fysiskt omöjligt att återuppväcka (inte återuppliva) någon efter tre dygn. Det innebär ändå att jag respekterar den som säger att detta mirakel har skett.

Hade man däremot visat med källkritik att det faktiskt har inträffat. Då är jag villig att ändra mig. Jag tänker dock ifrågasätter det innan jag köper det.

Aposteln Paulus uppmaner de troende att pröva sig själva, och jag tror det är en bra princip. Den enda man kan gå till är sig själv. Allt fingerpekande slår som en boomerang, tillbaka. Lärjungen Petrus frågade Jesus vad som skulle hända med lärjungen Johannes. Jesus svarade: "Vad angår det dig? Följ du mig!". Var och en har nog med sitt. Vi kristna kan t.o.m. ibland komma till en punkt där vi börjar ifrågasätta oss själva och vårt eget tillstånd, där vi får genomgå självrannsakan för att se om vi är stadd på en olycksväg. Den kristna vandringen är inget självspelande piano, där man tog emot Jesus en gång för många år sedan, och sedan far fram på transportsträcka, in i evigheten.

Jag skulle idag inte döma ut någon speciell grupp. Främst av anledningen att det inte är vad Gud har kallat mig att göra. Istället skulle jag tillhandahålla verktyg för vem som vill,att pröva sin egen tro mot Skriften, där var och en får ta ansvar för sig själv. Det gäller alla människor, troende som icke troende.

När det kommer till Benny Hinn så är många av oss skeptiska, med rätta. Troende som icke troende. Där skiljer vi oss inte åt. Men jag kan fortfarande se bort från det jut nu, och istället fokusera på vad Gud sagt att jag ska göra, utan att distraheras av allt jag tycker är fel. Snarare är det så att allt det felaktiga i "trons värld" kan förblinda mig intrapektivt, så att jag inte ser mina egna brister. Kanske vi alla gjorde gott i att rannsaka oss själva, troende som icke troende. Vi har bara ett liv, och det är förhållandevis kort.

Nej, det gör det inte. Det är heller inte genom vad vi förstår vi kan pröva oss själva ifall vi är på rätt väg eller ej, utan det är genom att se om vårt samvete är rent och om vi har goda motiv eller ej. Det har vi för övrigt inte alltid, det heller. Att vara kristen är att be Gud om ett rent samvete och låta sig bli renad i allt, inte att vara perfekt i allt.

Det är inte konstigt att det finns mycket sådana åsikter; givetvis tror var och en av oss att vi "tror rätt". Det ligger i sakens natur, för annars skulle inte var och en tro som han eller hon gör. Jag tror dock som Snöflingan att det är Herrens vishet att vi inte ser samma saker i Skriften utan istället tillåts utvecklas genom samtalet.
Läran är alltså inte vad vi förstår utan hur vi lever. Sedan är det förstås så, att för att leva på ett sätt måste man förstå det också. Att Jesus Kristus älskar människorna så mycket att Han dog för oss alla vet jag dock ingen som ifrågasätter.

Jag vet inte hur det förhåller sig med "Jehovas vittnen". Jag vet heller inte hur det förhåller sig med alla andra intellektuella inriktningar. Det är, som sagt, inte vilken intellektuell inriktning någon befinner sig i som avgör. Den som är kristen är den "som inte syndar", dvs den som håller Herrens bud (som kan sammanfattas i ett enda bud; älska din nästa!)

Jag accepterar att det finns andemakter, och givetvis att Gud finns ;-)

.... men det är inte att falla omkull på golvet som för oss till himlen, utan tron som får sitt uttryck i kärlek.